Måns Möller – en jävla pajas på fullt allvar

Av admin
Kultur
10 Dec 2013
2373 Läsningar

Komikern Måns Möller har aldrig haft ett ”riktigt” arbete. Ändå har han jobbat hårdare än många andra för att ta sig dit han är idag. Som gröngöling serverade han whiskey till Lennie Norman och Claes Malmbergs efter deras gig på Norra Brunn. Idag turnerar han med sin första soloföreställning Jävla pajas, baserad på livet som pappa till autistiska sonen Viggo.

Mans1

Måns Möller försöker alltid tänka positivt. Han försöker åtminstone iklädda sig optimistens kläder. Han resonerar att den som är realist är pessimist. Och att man inte mår sämre av att se saker och skeenden i ett positivt sken. Som att belysa sin son med funktionshinder genom en humorshow och ett skarpt fokus på allt det härliga som kringgärdar det dagliga livet tillsammans med honom.

- Jag försöker se de jobbiga bitarna i livet från den ljusa sidan. Sen betyder inte det att jag tycker det är roligt att min son har autistiskt syndrom. Men det hjälper varken honom eller mig att gräva ner sig, då får man faktiskt se sig omkring och försöka göra det bästa av situationen, säger Måns Möller.

Komikeryrket tidigt i kikaren
Måns visste tidigt att komikeryrket var vigt åt honom. Efter ett uppträde på Norra Brunn kom det fram en gammal klasskompis med en ’Mina vänner’-bok. Där hade Måns redan i fjärde klass fyllt i att han ville bli ståuppkomiker.

- Man är otroligt lyckligt lottad som får leva sin dröm. Jag hade flyt från början, kan man säga. Från början hade jag dock planer på att jag utbilda mig och skaffa ett riktigt jobb. Jag gick ekonomlinjen på Universitetet och hade bara en termin kvar. Då slog det mig att sen måste jag ju börja jobba med ekonomi, berättar Måns.

Måns åkte runt och besökte olika företag för att fiska traineeplats, han äter gratiskolor och norpar pennor med företagstryck. Men inser att detta inte är vad han egentligen vill göra. Han måste i alla fall prova drömmen han närt om att bli ståuppkomiker. Varpå han maxar sina studielån och bokstavligen tjatar sig in på Norra Brunn.

- Jag började som ljudtekniker och att stå i garderoben. Mitt jobb var också att hälla upp whiskey till Lennie Norman och Claes Malmberg efter deras gig. Och till slut fick jag tre minuter att gå upp och uppträda på, som jag också tjatade mig till, berättar Måns.

Vid den här tiden var Måns bland de yngsta i Sverige i ståupp-branschen. När Norra Brunns ägare flyttade till Berns, samtidigt som krögaren Norra Brunn medförde att Måns plötsligt hade dubbelt så mycket scentid och två scener att uppträda på.

- Det var ju guld värt för mig. Då gjorde jag ’Jävla 70-talister’ på Berns, med Johan Glans, David Batra och Thomas Järvheden. Samtidigt hade jag en show med Magnus Betnér och Järvheden på Norra Brunn som hette ’Bröderna Graaf’, berättar Måns.

Batra och Glans var stora namn i ståupp-Sverige vid det här laget. Men branschen var liten och ryktet gick snabbt. De hörde att Måns var rolig på Norra Brunn och plockade över honom till Berns.

- Det var ju bara vi som höll på, det var en sådan liten bransch. Ingen visste ju nästan vad stand up var för någonting. Internet fanns ju inte på den här tiden heller, så det spred sig inte som en löpeld direkt, minns Måns.

Mans2

Özz Nuyen och Stockholm live
Efter ett tag blev standup fruktansvärt ute i Sverige och att vara ’komiker’ stod inte högt i kurs. När Parlamentet spelades in fick inte komiker vara med i panelen, svenska komiker var för dåliga ansågs det. Istället plockades skådespelare in från Stadsteatern som satt och läste manus.

- Sedan kom Özz och gänget in från vänster efter några år, och gjorde Stockholm live. Då tändes hoppet litegrann för oss komiker. Men den här mörka perioden var ändå positiv, vi hade fått jobba hårt i några år, åkt runt i landet och harvat på småklubbar. Det var dåligt med folk och inget betalt. Allt var verkligen dåligt. Men det här var ju bra för branschen också, för då sållades det verkligen ut vilka som hade kärlek till konsten och vilka som höll på med det av andra skäl. Och vi var några få som hängde i, det tog väl en sex-sju år innan det vände, berättar Måns.

Med Stockholm live uppstod en klyfta i ståupp-Sverige. Då ville inte längre det gamla gardet vara med. De var fortfarande lite bittra över att Släng dig i brunnen hade försvunnit från TV. Men Måns och andra yngre förmågor som hade legat och väntat på sin chans blev överlyckliga.

- Gänget med Özz i spetsen kom från ingenstans och fick ett eget standup-program på SVT. Det var ju helt sjukt. Men då vände det. Schyffert började även med stand up i den vevan, vilket fick alla nöjesjournalister att höja på ögonbrynen – och plötsligt var stand up på tapeten igen, berättar Måns.

Komiker som han var under ’förbudstiden’ fick Måns inte vara med i Parlamentet. Men så blev någon sjuk och han fick utan omsvep hoppa in i Time Out. I samma veva hoppade Claes Malmberg av och Måns fick en permanent plats i programmet.

- Jag är alltid så dålig när det kommer till provfilmning , men här var det så stressigt att jag bara fick hoppa in. Jag fick chansen att vara komiker i TV en gång i veckan, och det var stort för mig. Och Time Out var ju också väldigt stort i Sverige, det hade många tittare. Och jag fick sitta i samma program som Robert Gustafsson och de här kända snubbarna. Då kände jag att nu, nu kommer jag att kunna leva på det här på riktigt, minns Måns.

En soloshow om autism
Idag är trenden bland komiker att sätta upp sin egen show för att turnera runt med. Vissa slår ihop sig för att gardera sig på biljettförsäljningens front. Andra, som Måns, gör en soloföreställning. Han hade sett nära vännen Özz Nuyens ’Dålig stämning’ och blev överväldigad. Och kände att han ville göra det där fast på sitt eget sätt.

- Så jag började med att skriva en rak enkel humorshow. Tanken var en biografi över mitt liv, lite Cirkus Möller, lite Time Out och så träffade jag den och den. En show om show business, helt enkelt, berättar Måns.

Det här var en mörk period privat i Måns liv. Sonen Viggo har diagnosticerad med autism, och vardagen handlar mycket om utredningar och sjukhusbesök. Något som hinner ikapp Måns i manusarbetet.

-  I samma veva skulle vi iväg på någon ny ADHD-utredning med min son Viggo, och jag hade en sådan ångest för det där. Då kände jag att det är ju det här som jag tänker på, dag och natt. Det skulle inte vara ärligt att göra en ren humorshow när det enda jag gjorde var att springa på sjukhus och habilitering hela dagarna. Jag kände att jag måste göra en show om mitt liv som det är nu. Så jag slängde allt jag skrivit, berättar Måns.

Mans5

Så växte showen så sakteliga fram. Desto mer Måns skrev desto mer positiva inslag i det vardagliga livet med Viggo kom han på.  Han kom att tänka på fler och fler framsteg med sonen och hans sjukdomsbild som var så fantastiska att uppleva. Men det var i botten en mörk period och det gällde att få till en bra balans i showen, mellan det allvarliga och det roliga. Där tog Måns hjälp.

- Jag är bra på att skriva humor, men mindre bra på de allvarliga bitarna, så där fick jag hälp av en duktig kille från Örebro. Sedan fick jag hjälp av Jonas Gardell med passagerna mellan humor och allvar i showen. Jonas sa att det är ingen fara att vara allvarlig i showen. Det viktiga är att du signalerar att du känner av det. Så när jag till exempel berättar i showen om när min son får ytterligare en diagnos, och folk blir nedstämda å mina vägnar. Då bemöter jag det med att konstatera att stämningen dog i salongen och att jag känner av det. Så länge man visar att man har koll på läget, att man fattar att det är dålig stämning, då kan man vända det. Det viktiga är att man känner av stämningen i rummet, berättar Måns.

Efter föreställningarna händer det ofta att föräldrarna till autistiska barn kommer fram och pratar med Måns. De känner igen sig i så mycket och har gått igenom samma upplevelser och känt samma sorg.

- Men det kommer också fram folk som först nu förstår saker kring folk i sin omgivning med autistiska barn. Man behöver inte på något sätt ha ett barn med en diagnos för att man ska tycka showen är bra. Av de 90 minuterna showen håller på ska det vara 75 minuter full fräs och asgarv, med två allvarligare partier inemellan. Men det är i botten en ljus historia, säger Måns.

Med hjälp av humor informerar Måns om autism, i syfte att få folk att få upp ögonen för det. Åtminstone litegrann. Och han framhåller humorn som ett väldigt effektivt vapen.

- Folk är avväpnade när de har garvat en halvtimme och när de sedan får ta emot en riktig råsop i solar plexus blir det oerhört effektfullt. Sen är det svåra att få dem att börja skratta igen, efter det att man berättat för dem om sitt livs värsta dag. Och jag är jättenervös varje kväll för att jag inte ska lyckas vända på steken och få publiken att börja skratta igen. Det var av den anledningen jag tog hjälp av Gardell. Det finns ett sådant parti i showen, där det är helt tyst. Man hör någon som sitter och gråter längre bak i salongen. Då känner man att, nu laddar vi på – kom igen nu Möller, berättar Måns.

Mans4

Showen ger effekt i TV-soffor
Jävla pajas är en föreställning som ligger bra i tiden. Måns blir inbjuden till morgonsofforna för att prata om hur de lägger ner resursskolor. Måns belyser också att det tar ett helt år för att få en diagnos i Sverige, och när diagnosen väl ställs får man beskedet att barnet skall börjas tränas så tidigt i livet som möjligt. För chansen att de ska klara sig själva när de blir stora.

- Då är det något som inte fungerar i systemet. Men att man syns i media ger faktiskt lite effekt. Folk blir helt enkelt förbannade när man stänger skolor för de här barnen. Och att ta upp de här ämnena tillsammans med humor blir ganska slagkraftigt, annat om jag bara skulle stå och prata en timme om hur dåligt systemet fungerar. Ingen skulle orka lyssna på det, säger Måns.

Måns har gått från tanken på sin nyfödda son som Sveriges näste statsminister till att istället sätta upp målet att Viggo ska bli den gladaste killen i landet med autism.  Föreställningens utgångspunkt är att vara pappa till killen som inte blir bjuden på kalas. Och showen har gjort inverkan på Måns och Viggos vardag.

- De kvällar man lyckas är fantastiska. Jag fick ett sms efter en show från en som skrev: ”Tack för showen. Jag har inte varit så rörd sedan jag var på bio och såg E.T.” Det är fantastiskt kul när man får uppskattning för det man gör.  Och sedan showen haft premiär så har vi fått komma iväg på fler kalas, så det känns jättebra, säger Måns.

Planerar långt fram
Måns planerar långt fram som egenföretagare. I dagsläget vet han vad han ska göra fram till 2016. Av erfarenhet vet han jobben sällan dimper ner från skyn.

- Förr kanske man kunde chansa mer, men nu när man har barn kan man inte bara hoppas på att det trillar in något bra jobb. Man måste planera framåt. Och jag har aldrig fått något jobb, utan jag har fått skriva mina egna TV-manus och försökt sälja in eller göra min egen show och boka konserthus och så. Jag har fått tjata mig in, ända sedan Norra Brunn. Det är en återkommande röd tråd genom hela min karriär, jag har tjatat mig till precis allting. Därför blir jag skitglad när de till exempel ringer från Melodifestivalen och vill ha mig i en av sketcherna. Det är jättestort för mig att någon har ringt och vill ha mig, det är kanon. Jag tror litegrann att man är sin egen lyckas smed, berättar Måns.

Med en annorlunda föreställning som Jävla Pajas, i jämförelse med vad han gjort tidigare, märker han av en förändring hos vissa belackare. Och han tror på att rycka undan mattan på folk i syfte att nå fram med sitt budskap.

- Särskilt jag kanske, alla som känner till mig har ju en uppfattning om mig. Några tycker att jag är jätterolig, andra tycker att jag är helt värdelös. Och nu när man gör något annat så omvänder man ganska många av kritikerna, och det känns jätteskönt. Det är kul när folk har cementerat en bild av dig och man lyckas rubba på den bilden, säger Måns.

Text: Markus Qvist
Foto: Camilla Qvist

Annons

pacos 540

Kommentera inlägget:

kommentarer