40-årsbris: Testa på det mesta – snart är det över

Av admin
Humor
11 Nov 2013
1046 Läsningar

Kåseri om att vara på vippen att krisa

Med största statistiska sannolikhet har jag nu i runda slängar betat av hälften av de dagar jag skola vandra på denna sidan Nangijala. Förutsatt att tiden får agera baneman. Så varför då inte testa på så mycket som möjligt redan nu, medan man ändå orkar. Kalla det 40-årskris, kalla det naivitet eller ren galenskap. Kalla det vad du vill, jag lyssnar inte.

tavarapalivet

Nej, det här är ingen 40-årskris. Det tidsmässiga avståndet är för långt. Den regelrätta krisen dyker säkerligen upp framgent. Det här är uppskattningsvis endast en liten bris. Och en bris med rådande fläkthastighet, vad månne det bli av en kris? Orkanstyrka?

Jag blev egenföretagare för en tid sedan. Det är en utmaning. Går lite längre för var dag än vad mitt lilla patetiska ego egentligen mäktar med. Saken är nämligen den, att jag varit feg ett helt liv. Det är slut med det nu. Jag ska utforska livet. Allt är möjligt.

Stand up har jag aldrig testat på. Det måste vara en fruktansvärd anspänning för lilla hjärnan att gå upp på en scen inför en förväntansfull publik. De vill och räknar dessutom med att du ska leverera garanterade lustifikationer på löpande band. Annars kastar de dig av scenen, om inte bokstavligen så rent oralt.

Så det ska jag göra. Köra stand up. Inte för att jag kan, eller vet hur man gör. Inte för att jag är särskilt rolig. Inte heller för att jag tror mig ha potential, eller ens i rent autosadistiskt syfte. Nej, enkom för att jag vill. Och för att hinna med det innan jag sopar sista snusen under dörrmattan.

Sedan ska jag skaffa mig lite fiender, för det har jag inga. En vis herre delade med sig av de högtfladdrande bevingade orden ’har du inga fiender måste du leva ett väldigt tråkigt liv’. Jag har inga fiender. Tills nu.

Fast fiender är väl att ta i. Folk som mopsar upp sig för att man inte dansar efter vederbörandes pipa får anses kvalificerade, åtminstone initialt. Kanske är det rentav definitionen av en vardagsfiende; bittra janteförespråkare som upprörs över fria själars vägval. Låt dem då slita sitt hår. Jag är färdig med likatänkandet. Och det är hög tid. Snart är vi dö’a och begravna allihop.

Men framför allt ska jag börja ignorera människor. Alltså, de som stjäl min energi. Jag ska till synas lyssna när käften deras öppnas, följt av en övergäspning varpå jag gradvis invaggas stående i djupaste dvala. Med snarkningar från stenåldern som pålägg. Lite á la Åke och ’du har ju hela helgen på dig’. Bildligt talat.

Nog med bortkastad tid på meningslösheter. Jag har alla förutsättningar i världen att göra mitt liv till mitt eget. Så, jag tar chansen.

Häng på vettja. Vem har råd att vara feg när halva livet passerat?

Text: Markus Qvist
Illustration: Michael ”Majk” Lindell

Kommentera inlägget:

kommentarer