Carl-Einar Häckner roar en hel värld

Av admin
Kultur
16 Okt 2013
1990 Läsningar

Lättsam underhållning på hög nivå:

Carl-Einar Häckner är underhållare, trollkarl, komiker, clown, författare och musiker. Bland annat. Som en röd tråd genom Carl-Einars arbete går kärleken, en obotlig optimism och, framför allt – hopp. Nu turnerar han på nytt med soloshowen Swedish meatballs med lingon, tillsammans med Riksteatern. Som vanligt handlar det om lättsam underhållning på hög nivå.

test5

Carl-Einar Häckner vill omfamna kärleken genom uppträdandet och öppna ett fönster mot livet för publiken. Detta i föreställningar som kan te sig lättsamma och rentav improviserade i stunden, men som det ligger mycket arbete bakom.

- Att göra lättsam underhållning på hög nivå, det är en utmaning. Det ligger mycket arbete bakom för att se det att se så enkelt ut. Det kan ju klinga fult och lätt med lättsam underhållning, men för olika människor betyder det olika saker. För mig är lättsam underhållning något jävligt bra, säger Carl-Einar.

Började uppträda tidigt
Carl-Einar växte upp med mamma i Gårdsten, i utkanten av Göteborg. Föräldrarna skilde sig tidigt. Vid ett besök hos farmor i Jönköping trollade hon bort en Ramlösakapsyl mitt framför ögonen på lille Carl-Einar och uppå vinden hittade de pappas gamla trollerilåda. Där någonstans började Carl-Einars resa. En resa i magins, humorns, poesins och musikens värld.

Under resans gång har han hela tiden haft stöttning från sina närmaste. Enda kravet från föräldrarna för att få göra vad han ville med sitt liv var att han först gick ut gymnasiet. Uppträda började han göra redan som tolvåring.

- Javisst, mot betalning. Fast det var ju mindre summor på den tiden. Jag uppträdde på ett ålderdomshem och gick runt med hatten efteråt. Inte så smart, de gamla hade ju inga pengar. Men jag fick femtio spänn i ett kuvert av personalen, minns Carl-Einar.

Mamma var viktig, och är fortfarande en central punkt i Carl-Einars tillvaro. Hon sitter ofta bänkad på första raden under varietéerna på Liseberg och har alltid stöttat och varit en klippa för sonen. Även pappa betyder mycket.

- Vi är väldigt tajta, mamma och jag. Hon är fantastiskt rolig, hon är stark, ärlig, smart. Varför är jag inte med henne nu? Hon är bäst. Min pappa är också grym, jag älskar honom med. Det är klart att det inte var så superlätt när de skilde sig, men det har vi tagit igen sedan. Flera gånger om. Han var med när jag började trolla och var väldigt uppmuntrande, när jag var 11-12 var vi båda medlemmar i Göteborgs magiska klubb, berättar Carl-Einar.

Visste vart han ville
Det var aldrig någon tvekan om vad Carl-Einar skulle syssla med i livet. I samband med Ramlösakapsylen och upptäckten av trollerilådan hemma hos farmor var framtiden utstakad. Carl-Einar visste som tolvåring vart han skulle, och han hade inga som helst funderingar kring hur han skulle ta sig dit. Självförtroendet har aldrig sviktat för Carl-Einar.

- Det handlar inte så mycket om självförtroende, mer om att göra det man vill. För mig var det så självklart. Jag var så intresserad av det jag gjorde att det föll sig naturligt. Och det var inget svårt för mig att fråga om jag ville göra någonting någonstans. Jag visste att jag ville trolla och uppträda och göra någon slags humor, att blanda in skämt i det. Det var också viktigt att det skulle vara på riktigt, ett bevis på det var att folk bokade mig och ringde mig och var engagerade. Då föll det sig helt naturligt att det också kostade något, berättar Carl-Einar.

Carl-Einar blir som tolvåring den yngste medlemmen i Göteborgs Magiska Klubb. Trollkarlarna i klubben blir hans vänner, alla i regel 40 år äldre än honom själv. Han tar över Max Miltons gig för Hyresgästföreningen. Det var så det började, Carl-Einar tog jobb som andra trollkarlar inte ville eller kunde ta.

1983 vinner Carl-Einar som trettonåring nordiska mästerskapet i bordstrolleri genom att framföra det klassiska bägarspelet – med genomskinliga bägare och förbundna ögon. Han vinner samma mästerskap de nästkommande fem åren, dessutom nordiska mästerskapen i korttrolleri 1984 och -87, och i scenmagi 1986 och -87.

Nära vännen Max Milton
Från 1940-talet och framåt uppträdde Göteborgstrollkarlen Max Milton, eller Arne Strömbom, på krogar och sjömanskyrkor över hela världen. Som en av de första i Skandinavien att uppträdde med close-up professionellt blev han både svensk och nordisk mästare. Max såg potentialen i den unge Carl-Einar och blev också så småningom hans nära vän. 2006 gick Milton bort.

- Max Milton var min bästa vän, tror jag. Han betydde mycket för mig. Han såg mina ambitioner och tyckte det jag gjorde var roligt. I början var han väldigt kritisk men så började jag göra tvärtemot vad han sa, och då blev det ganska bra. Jag tror det var så att vi blev kompisar. Han var så glad att det gick bra för mig. Han var schysst och han stöttade mig. Därför pratar jag om honom ofta. Jag saknar honom, och de samtalen vi hade om trolleri, berättar Carl-Einar.

test4

SUCK och kondomen i näsan
På Angeredsgymnasiet korsas vägarna med teaterpedagogen Mats Berglund, sedermera medförfattare till Carl-Einars första soloföreställningar. Tillsammans utforskar de vidare metoder att blanda humor med trolleri och teater.

1989 florerar rykten om Adde Malmbergs uppstart av Stand Up Comedy Klubben (S.U.C.K.), varpå han beger sig till huvudstaden för att fånga lyckan. Snart uppträder Carl-Einar på Västermans hörna, Patricia, Valand och Norra Brunn. Han stoppar in en kondom i näsan och drar ut den genom munnen, ett trick han blir förknippad med än idag.

- Redan i de tidiga föreställningarna som jag skrev tillsammans med Mats var det väldigt viktigt med stand up. Och sen, i början av 90-talet, blandade jag trolleri med lösryckta resonemang och meningar under 15-25 minuter på stand up-scenen. Dom föreställningarna var lite mer improviserade. Stina Dabrowskis producent såg mig på Norra Brunn. Då var kondomen genom näsan redan med i min repertoar. Jag presenterade det som ett trolleritrick, och det blev ju en enorm effekt, minns Carl-Einar.

Carl-Einar blir återkommande gäst i Dabrowski i TV och blir rikskänd på kuppen. Efter att dessutom skådats och gjort succé i Släng dig i brunnen utnämns han av Expressen till Årets TV-komet 1991. 1994 tilldelas han Svenska Humorförbundets pris Årets roligaste svensk.

Varieté på Liseberg
Nu rullar det på för Carl-Einar. Förutom trolleri och föreställningar albumdebuterar han året efter med Visor i tiden, ackompanjerad av bandet Giant Law. Dessutom sänds showen Samtal med Häckner i TV och han spelar Robert i tv-serien Herbert & Robert, uppföljaren till Albert & Herbert. 1996 medverkar han i Peter Wahlbecks julkalender Kalender für alle på ZTV. Innan det var dags för varietéentré på Liseberg.

- Första gången jag uppträdde där var 1997, varietén hette Internationell varieté och jag gjorde mina tre entréer. Sen tog jag över ansvaret helt 1998 med föreställningen Mr Fiasconi möter tiden, berättar Carl-Einar.

Idén om att utveckla och förfina varietén föddes 1996 då Carl-Einar medverkade i en gala för John Hron mot våld på Liseberg. Han gick helt sonika fram till VD:n och sa ”jag vill vara med”. Året därpå hade hans egen varieté premiär på Stora scenen. Carl-Einar tog sig an och förädlade en företeelse på Liseberg som varit tradition sedan 1923.

- Jag älskar varietén, det är fantastiskt det vi håller på med. Varietén har tagit fram det bästa ur oss, ur mig och ur orkestern, de gånger jag varit där. Den står för alla fina värderingar som finns. Alla är välkomna, oavsett. Förutsättningarna är världsklass, helt enkelt. Men det farligaste man kan göra är att ta det för givet, man måste vårda det. Det ser så lätt ut, men det är enormt mycket förberedelser för att få det att se så lätt ut, säger Carl-Einar.

En varieté föds
Det är en öppen process när en varietéföreställning föds och blir till. Carl-Einar, hans scenograf tillika kompis Sture, teknikerna samt Bernt Andersson med musikerna från Varietéorkestern är alla inblandade i skapelsen av en ny uppsättning. Det yttersta ansvaret faller i slutskedet på Carl-Einar, som tillsammans med Sture och dennes son Emanuel pratar om bilden, idén och temat för att få fram känslan för en ny och fräsch show.

Carl-Einar, hans scenograf tillika kompis Sture, teknikerna och Bernt Andersson med musikerna från Varietéorkestern är alla inblandade i skapelsen av en ny uppsättning.

- Varje show är en liknelse för liv. Vägen, Kom hem, En bättre värld, En trappa till himlen, allihop. Det är ute, det regnar, det är solsken. Det är de enkla barnteatertricken, de enkla tricken, som är de bästa tricken. Jag tror att också att scenografin är en del av populariteten, istället för att bara hänga upp skynken. Det tror jag är en anledning till att TV köper in det, säger Carl-Einar.

Tar hjälp av allt när han skriver
Carl-Einar tar hjälp av allt och alla när han skapar sitt material. I slutänden tar han själv alla beslut. Vilken hatt han ska ha, vad han vill göra i en föreställning, och vad han inte ska göra. Några uttänkta metoder har han inte när han skriver. Vad som helst kan sätta igång vad som helst. Men allt i en föreställning är inte hugget i sten, improvisation och infall förekommer – och spelar stor roll.

- Jag vet inte varför jag gör vissa saker, det bara kommer. Det är först efteråt man förstår att det var bra, och då plockar man det med sig. Man kommer på nya nyanser av saker. I ett trick i Swedish meatballs pratar jag till exempel om mina sidendukar. Och jag börjar prata om vad man kan göra med dom, att man kan hänga upp dem på väggen osv. Vem fan gör det? Det är bara jag och pensionärer som skulle hänga upp sidendukar på väggen. Det är inte ens kul, men på något sätt blir det ändå det. Man måste jobba på det och förstå, det ligger många års erfarenhet bakom, säger Carl-Einar.

De senaste soloshowerna har bjudit på ett hopp och ett allvar invävt i framförandet. En existentiell frågeställning, en uppmaning om positivt tänkande och ett budskap om hopp.

- Man kan göra humor på alla möjliga olika sätt, man gör ju det man själv drivs av och kan. Det är inte så att jag måste tänka på att nu ska det vara allvarligt, det kommer av sig självt. Om min genre är underhållning, så brukar jag tänka att jag ’håller under’ människan. Jag vårdar den, och att underhålla är på nåt sätt också att ’hålla upp’ och visa något för människan. Jag visar publiken hopp, säger Carl-Einar.

Efter en föreställning kommer han ofta ut till publiken efteråt, gör sig tillgänglig för frågor och reflektioner över vad åskådarna fått ta del av.

- Om det är barn som undrar var fåglarna tagit vägen så vill de fråga om det. Eller om jag sågat itu en mamma. Då vill man ju säga att det är ok. Duvan är på min loge nu, det är bara ett trollerinummer. Det är mer kutym, ett schysst sätt att avsluta på. Det är kul också att efteråt kolla av vad som har hänt, förklarar Carl-Einar.

test2

Internationell karriär och Karamelodiktstipendiet
2003 har föreställningen In a broken world premiär på Chamäleon i Berlin. Året därpå spelar Häckner huvudrollen på Edinburghfestivalen och 2005 gästspelar han för utsålda hus på Soho Theater i London. Med ett nytt språk att uppträda på upplever Carl-Einar en återgång till karriärens början.

- När jag började uppträda på engelska kändes det helt rätt, det blev inte lika många ord. Jag började med att enbart kommentera det jag gjorde. Jag hade nummer som funkade direkt. Det var som en bomb för mig när jag började uppträda i Tyskland, att komma tillbaka till det snabba sättet att leverera på. Som att komma tillbaka på Norra brunn, tillbaka till ursprunget. Där började jag med att trampa sönder trollerigrejerna. Det var en pånyttfödelse, inför en ny publik, berättar Carl-Einar.

I Tyskland fick Carl-Einar göra lite som han ville. Ingen visste ju vem han var. Han plockade ut och anpassade nummer från varietéer som var lämpade för att göra utomlands. Något som också var själva essensen i drömmen om Lisebergsscenen, och framför allt varietén, som konstform. Att få göra nummer som får världen att välta, och barnen att skratta.

- Mr Fiasconi, munspelet i munnen, Mr Ballentino, det här är artister och karaktärer som kan uppträda överallt. Alla dessa karaktärer är inspirerade av kärleken till clowner, kärleken till varieté, till slapstick-artister, bröderna Marx och Chaplin och Tommy Cooper. Elviskaraktären utvecklade jag också mycket när jag var utomlands. Mycket av de här idéerna är ingenting som går att planera eller förbereda, det är sånt som föds i stunden på scen och som man sen plockar med sig, säger Carl-Einar.

2009 medverkar Carl-Einar i succéföreställningen LA Clique på Sidney Arts festival och får strålande recensioner. Elviskostymen blir hans signum. Ensemblen utgörs av bland annat Ursula Martinez och The English Gentlemen, Skating Willers, Mario Queen of the Cirkus.

- Genom La Clique öppnades möjligheten att vara med på comedy-scenen i Melbourne. Där var jag i tre år och gjorde olika soloshower, i Sydney och Melbourne. Big in Sweden, Swedish meatballs och sedan Hand luggage. Swedish meatballs var ett namn som jag kände att jag ville ta med mig hem och göra nåt med inför den svenska publiken. Själva namnet var så dåligt att det blev svinbra, berättar Carl-Einar.

I somras fick Carl-Einar ta emot Povel Ramels Karamelodiktstipendium. Han trodde inte sina öron när telefonen ringde och rösten i andra änden tillkännagav honom själv som stipendiat. Motiveringen löd: ”För att han på ett unikt sätt och med varmt hjärta besjälar en kombination av varieté, vaudeville, cirkus och revy. Med sin trollkonst, sin musik, dikter och galenskap har han format en tradition och satt den i spinn.”

- Jag trodde det var någon från radio som ringde och skojade med mig. Jag blev rörd. Det var jättekul och hur vansinnigt som helst, säger Carl-Einar.

Swedish meatballs med lingon
Den aktuella turnén är tredje vändan med Swedish meatballs med lingon, som hade premiär 2011. Det är en enmansföreställning, med enbart Carl-Einar på scen. Det är upp till åskådaren själv att fånga upp den röda tråden som löper genom föreställningen. Stand up blandas med det teatrala.

- Det är oftare enklare att förklara de allvarsamma bitarna, allvaret i föreställningen. Men det andra är minst lika viktigt, nonsensflamset och publikkontakt, frågeställningar och tajming. Allvaret och berättelsen i föreställningen handlar om att man ska hålla sin nyfikenhet vid liv. Att jag vill fortsätta vara nyfiken, jag vill fortsätta diskutera idén om att öppna fönstret inom mig, och jag vill att publiken öppnar sitt fönster och kanske fortsätter reflektionen när de kommer hem, förklarar Carl-Einar.

Mycket händer längs vägen med en föreställning som lever vidare under tre år. Man blir bekväm med föreställningen, mjukare i sitt framförande och mindre kantig.

- Grundmaterialet är detsamma men tajmingen är annorlunda. Jag litar så in i helvete på materialet nu att jag kan släppa kontrollen över det och lita på det. Publiken får göra vad de vill med det. Det är det finaste som finns, när en artist kan lämna till publiken att själv avgöra vad de vill göra med de idéer man presenterar för dem. Oavsett om det är comedy, teater eller sång, förklarar Carl-Einar.

Nya mål och drömmar
Det här är absolut sista vändan med Swedish meatballs. Carl-Einar vill ta fram nästa föreställning snabbare än de som varit hittills. Kanske har han en ny soloshow på gång, kanske inte. Och kanske lämnar han landet.

- Det kanske inte blir så mycket i Sverige på ett tag efter det här, jag är sugen på nya grejer. Jag skulle vilja ha en ny föreställning på gång. Jag kanske jobbar på det. Men de två senaste föreställningarna, Pusseldrömmar och Swedish meatballs, har väldigt tunga berättelser i sig, och det är genomarbetat och fett. Kanske klarar jag inte av att göra en sån föreställning igen. Fast kanske klarar jag av att göra en föreställning ändå, som är lite mindre, men inte mindre betydelsefull, säger Carl-Einar.

Carl-Einar funderar över att skaffa barn, både i föreställningen och i verkliga livet. Det är själva grundbulten i Swedish meatballs med lingon och en stor frågeställning för Carl-Einar rent privat.

- Jag vet inte om man vill ha familj och barn och så, men det kanske man vill. Jag tänker mycket på det, om det är min dröm. Sen vet man ju inte om man kan få barn. Jag har kompisar som försökte i tio år, med konstbefruktning och allt det där. Sedan flyttade de från lägenheten och byggde hus, köpte hund. Då kom barnet, på vanligt sätt. Otroligt. Hur fan kan det gå till så, undrar Carl-Einar.

Fotnot: Carl-Einar Häckner uppträder med sin föreställning Swedish meatballs med lingon i Folkets hus i Lindesberg 23 oktober. Läs mer här »

Text: Markus Qvist
Foto: Camilla Qvist

Kommentera inlägget:

kommentarer