Bokrecension: Någonstans inom oss
Av Kajsa Ingemarsson
En kvinna står ensam på en klippa i Stockholm. Bakom sig har hon äktenskap, framgång och pengar, framför sig ett stup högt nog att krossa den som faller.
Kappan viks ihop fint och läggs bredvid portföljen i baksätet. Hon korsar gatan, på klapprande klackar och går fram till staketet. Det svartglänsande skoparet placerar hon på ett av de låga stenblocken längs staketet. Hon drar upp kjolen på låren och klättrar över staketet.
De bara fötterna i tunna nylonstrumpor mot den kalla våta marken, men det verkar inte bekomma henne. Nu har hon bara någon decimeter mark att stå på. Hon har bestämt sig, blundar och drar in luft, sedan låter hon fingrarna släppa taget om räcket. Hon faller…
… och ångrar sig! Hon ser Mikael framför sig och skriker Stopp! Hur hade hon kunnat tvivla på deras kärlek, den var inget påhitt. Hon bad, som aldrig förr. Och blev bönhörd. Fallet stoppades. Mot hård asfalt.
Vi får följa Rebecka i hennes kamp att förstå att hon inte längre lever, hur hon försöker nå fram till Mikael. Hur hon till slut förlikar sig med att han så småningom fortsätter sitt liv utan henne, med hennes syster Sofia, som hon själv hållit på avstånd.
Någonstans inom oss är en roman och liv och död, om försoning med det som varit och om kärlek för den som finner modet att släppa sin älskade fri.
Text: Marie Svensson