Josef Fares pausade för att hitta fokus

Av admin
Kultur
13 Aug 2013
2285 Läsningar

Josef Fares slog igenom som 22-åring och reste runt världen med filmdebuten Jalla! Jalla! Men att slå igenom ung har sitt pris, och han letar fortfarande efter det fokus han förlorat någonstans längs vägen. – Att slå igenom ung förstör dig. Det förstör ditt sätt att se på världen och det förstör ditt sätt att utvecklas som människa, säger Josef Fares.

Fares3

Josef Fares vet vilken film han ska göra härnäst, och när han ska göra den. Men resan till insikt har varit långtifrån spikrak. Tretton år efter debutfilmen har Josef precis avslutat en två år lång paus från filmbranschen. En paus han spenderat genom att jobba hårdare än någonsin förr. Med spelet Brothers: A tale of two sons tar han steget in i spelbranschen, en bransch han är väl förtrogen med som konsument och gärna återvänder till som producent.

- Jag är otroligt insatt och kan spelvärlden. Brothers var ett heltidsjobb för mig under två års tid, jag ägnade all min tid åt spelet. Det var ju som en dröm för mig, det betydde otroligt mycket för mig. Jag jag lade ner mer jobb på det här spelet än jag gjort på någon av mina filmer, att göra film är en barnlek i jämförelse, säger Josef Fares.

Spel och film skiljer sig avsevärt på en punkt. Med film är åskådaren passiv inför en statisk värld. I spelet bjuds du istället in att gå runt i och utforska spelkreatörens värld. Det som gör Brothers unikt är spelets variation. Josef upplever att spel tenderar upprepa sig själva och ville göra något annorlunda.

- Det var skönt att ta ett uppehåll från filmandet. Jag har ändå gjort film vartannat år sedan Jalla! Jalla! och jag kände att nu räcker det. Efter Farsan ville jag ta en paus och känna efter vad jag verkligen ville göra, säger Josef.

Tappade fotfästet av framgången
Fares kom från krigets Libanon som tioåring. Han var ensam, kände sig utanför och funderade mycket över att hitta sin plats i tillvaron. Filmen Zozo är till stora delar självupplevd. Vissa saker har överdramatiserats för att passa filmmediet, i övrigt är mycket hämtat direkt ur Josefs egen historia. I femtonårsåldern upptäckte han filmen, ett media som slukade honom fullständigt.

- En polares farsa hade en kamera, vi fick låna den och göra kortare filmer. Det föll sig mer eller mindre naturligt att det var film jag skulle syssla med. Filmandet tog över alltmer. Och filmen blev på något sätt mitt sätt att bli bekräftad eller acceptera. Det fanns aldrig några tvivel över vad jag skulle syssla med, minns Josef.

Kreativ har han varit så länge han kan minnas. Josef knåpar, pysslar och skapar konstant. Han gillar att vara kreativ, inte enbart genom filmen. Efter gymnasiet kom han in på aktningsvärda Dramatiska Institutet. Betydligt yngre än övriga antagna, men otroligt intresserad och passionerad. En dröm för många unga filmskapare. Men Josef trivdes aldrig på den skolan.

- Det var en fantastisk känsla att komma in, men faktum är att jag inte gick klart skolan. Det var inte alls min grej. Det var för mig ett främmande sätt att kommunicera och ett synsätt på film som inte tilltalade mig. Det var för allvarligt, jag har ju alltid varit intresserad av exempelvis actionkomedin som genre och det var inte alls i linje med skolan. Jag gjorde Jalla! Jalla! under tiden jag studerade på DI, och slutade i praktiken medan filmen nådde framgång, berättar Josef.

Med Jalla! Jalla! gjorde Josef succé och fick resa runt i världen och träffa otroligt mycket folk som höjde verket till skyarna. Endast 22 år gammal låg världen för hans fötter. Men framgången hade ett pris, något han börjat reflektera över med åren. Josef tappade fotfästet av all uppmärksamhet.

-Du blir så upphaussad att du tappar fokus från dig själv, och framgången förstör dig. Du placeras i en sits där du upplever att hela världen vill ha dig, och det förstör ens sätt att se på världen. Det förstör ens sätt att utveckla sig själv som person och bygga upp sig själv, förklarar Josef.

Fares4

En ny Fares framöver
Josef brottas fortfarande med att hitta tillbaks till sitt ursprungliga jag, sitt rätta fokus efter att ha slagit igenom så ung. Han har börjat ställa sig frågor av existentiell karaktär. Han kallar det dock ingen kris, det ordet gillar han inte. Han försöker bara få lite annat perspektiv på tillvaron.

- Jag har nått till en position i livet där jag stannat upp och ställt mig frågan: Vad är det här för jävla skit? Det är inte alls så att jag inte uppskattar mitt yrke, utan mer att jag försöker skaffa mig en vettig inställning till hela min tillvaro, förklarar Josef.

Det är också anledningen till att han kommer att göra en helt ny typ av film nästa gång. Nu ska han förändra sitt sätt att göra film på. Folk har en tendens att placera filmmakare i fack. Josef har bara råkat hamna i komedifacket, fastän nästan samtliga hans filmer kan kategoriseras i olika genrer.

- Jag är verkligen tacksam för att jag hamnat i ett läge där jag får och kan göra de filmer jag vill göra, när jag vill göra dem. Men jag kommer aldrig mer att göra en film som jag inte känner 100 % för. Jag kommer aldrig att gå tillbaka till det gamla formatet jag gjort film inom. Nu vill jag göra något som stimulerar betraktaren på ett annat sätt. I och med spelet och den nya filmen kommer en helt ny sida av Josef Fares fram, så kommer det att kännas. En utmanande och spännande sida, säger Josef.

Josef menar att det handlar om att bli medveten om sin publik, men inte beroende av dem. Tidigare har han brottats mycket med att försöka behaga folk runtomkring sig.

- Det är aldrig bra att känna att man behöver behaga andra för att själv må bra, du handlar i ett tillstånd av beroende. Det är något jag arbetat med och är idag mycket bättre på att släppa det. Idag kan jag istället känna att nu är det gjort och det får folk tycka vad de vill om. Fast ändå på ett soft sätt, det är inte så att jag fullständigt skiter i omgivningen eller min publik, säger Josef.

Brist på originalitet och substans i vår samtid
Med större fokus på att gå sin egen väg har Josef alltmer uppmärksammat en brist på originalitet och substans i vår samtid. I en värld där allt går fortare och fortare får alltmer mindre och mindre innehåll. Det har blivit viktigare att framstå som smart, kunnig och retorisk än att verkligen stanna upp och inhämta ny meningsfull kunskap.

- Det är ett så tydligt skådespeleri allt det här, det är så uppenbart. Och jag tror det finns något mycket mer inom oss som är starkare och större än allt det här dravlet. Men vi ser det inte, vi letar inte efter det. Du kan kalla det Gud, du kan kalla det vad du vill, det spelar ingen roll vad det heter. Jag är övertygad om att det finns en universell kärlek för alla att finna, som bara finns där. Egentligen är den lätt att ta till sig men blir tyvärr luddig och suddig på grund av alla idéer och ideologier vi lägger fokus och kraft på, säger Josef.

Allt detta gör världen lite mindre spännande, menar Josef. Han förespråkar och efterlyser människor som är fria, som bara är. Någon som är på riktigt. Som säger vad de tycker och tänker, vad än andra tycker och tänker. Något som tycks bli alltmer unikt. Och anledningen är människans törstande kärleksbehov.

- Sociala medier belyser extremt tydligt vår starka längtan efter kärlek. Det handlar mer om hur jag uppfattas än att faktiskt tycka något. Vi tycker mycket mindre än vi tror, vi tycker för att uppfattas. Det är sällan jag upplever människor som har något att säga, alla säger samma sak, alla har samma värderingar, alla går till samma terapeut. Och jag är i högsta grad en del av det, jag är kanske rentav den största inbitna idioten av alla, menar Josef.

Fares1

Mer kärlek åt folket
Josef medger att han låter bitter och besviken över tillvaron. Men det är han inte.

- Jag är bara en glad snubbe som stannat upp och ifrågasatt saker och ting i tillvaron. Och det grundar sig enbart i att jag vill må bra, det är den simpla anledningen. Och när man väl stannar upp och bara är, uppskattar man andra människor som väljer att vara fria, originella och som vågar vara sig själva, utan krusiduller.

-Vi har ett filtreringssystem som behandlar det vi tycker och tänker för att det ska låta bra när det väl kommer ut, inklusive mig själv. Jag uppskattar när vi vågar tycka utan filtreringssystem. Sedan finns det människor som lyckas koppla bort filtreringssystemet och bara vara sig själva. De är genuina, och jag älskar genuina människor, säger Josef.

Josef menar dock inte att vi lever i en sämre värld än förr, eller att den ens är undermålig och på väg utför.

- Nej, inte alls. Men jag tror att alla tidsepoker spelar en ifrågasättande ton, och det är den jag har snappat upp. Vi tror givetvis att den tid vi lever i är konstant och att det är så här det ska vara, men varje tidsålder han sitt skifte. Och jag tror att skiftet för vår tid grundar sig i den här ifrågasättande tonen.

- Och jag har ju fördelen av att ha ett yrke där jag kan påverka människor. Om jag fick bestämma över någonting så skulle jag säga ’mer kärlek’. Något som låter så enkelt men är så svårt. Mer kärlek och ömhet inför varandra, säger Josef.

Nytt filmprojekt nästa sommar
Det var under arbetet med Brothers som nästa filmprojekt växte fram. Tanken är att filma nästa sommar, om finansieringen går ihop. Målet är att förgylla actiongenren. Att producera en fullblodig popcorn-rulle film som sätter spår.

- Jag har alltid haft en förkärlek för actiongenren och velat jobba i den. Först nu har jag äntligen hittat en idé som jag tror funkar. Jag har alltid drömt om att göra action och jag älskar verkligen att göra sköna actionscener. På ett sätt såg vi skymten av det i Kopps, fast ändå inte. Det var en komedi, jag pratar om renodlad action, säger Josef.

Vi får inte se några medlemmar ur familjen Fares medverka i filmen. Det är ett nytt koncept i sikte, en ny sida av Fares. Och han har redan skådespelarna klara för nästa filmprojekt.

- Jag har helt bestämt mig för en specifik skådespelare. Han vet inte om det själv ännu, men jag ska ringa honom snart. Och jag har svårt att tänka mig att han kommer att säga nej. Det är en jävligt rolig roll och han har dessutom sagt många gånger att han tycker att det skulle vara roligt att jobba med mig. Det är en väletablerad skådespelare och det är ingen som jag jobbat med innan. Så det ska bli väldigt kul, säger Josef.

Om det vore möjligt, är Fares ambition att filma och producera en hel långfilm med bas i Örebro. Och om gudarna vill blir det kanske verklighet redan till nästa projekt.

- Det vore kul att finansiera något som helt och fullt utspelar sig i Örebro. Tänk att pausa hela stan för att spela in en actionlångfilm i Örebro. Det är en mindre stad och du kan stänga av vägar osv på ett annat sätt än i en storstad, utan att det blir kaos. Kanske rentav till nästa projekt, vi får se. Jag ska kolla upp möjligheterna, säger Josef.

Josef Fares har åter hittat fokus och gör det han känner för, utan ett överhängande krav på sig själv att behaga andra. Han är sig själv, och blir bättre vad det för vad dag som går. Och han känner inte närmelsevis att han nått upp till sin fulla potential.

- En filmregissör vid 35 års ålder, det motsvarar väl egentligen en fotbollsspelare vid 16. Jag ligger fortfarande och kör på ettans växel i allt jag gör. Jag har så otroligt mycket mer i mig, det vet jag, lovar Josef.

Text: Markus Qvist
Fotograf: David Eng

Kommentera inlägget:

kommentarer