Det är i det här läget som lagen behöver allt stöd de kan få från publik och andra på hemmaplan. Placeringen långt ner i tabellen är ingen större överraskning även om de flesta naturligtvis hoppas på vunna matcher, kanske främst på hemmaplan.

För ledningen och spelarna i Eco Örebro Basket så var man redan från start medvetna om att det skulle bli en mycket tuff säsong. Som de flesta av oss Örebroare kommer ihåg så var det en turbulent tid för klubben innan ligan startade efter sommaren. När man väl hade bestämt sig och fått möjligheter att gå vidare så valde man en långsiktig strategi.

Det innebär att man har satsat på ett ungt lag som förhoppningsvis ger resultat på några års sikt.

Trots vetskapen om lagets förutsättningar och långsiktiga målsättningar så är det tungt att förlora. Alla vill ju vinna, det är ju liksom själva idén med tävlandet. När man då drabbas av förlust på förlust så tar det hårt på andan och psyket. Risken finns att någon börjar tvivla, på sig själv, på laget eller ännu värre på hela strategin. De här frågorna jobbar laget ständigt med, och störst ansvar vilar på den ansvarige coachen Panagiotis ”Giotti” Nikolaidis.

Giotti förklarar att de jobbar hårt med att fokusera på allt som ständigt blir bättre i laget istället för att tänka för mycket på att segra eller förlora.

Vi ser tydligt hur laget, och spelarna individuellt, utvecklas. Det finns en stark tränarlust och spelarna trivs ihop som en grupp, berättar Giotti. Vår inställning inför varje match är absolut att vi ska vinna, det är en självklarhet.

Ingen i klubben förnekar dock att det blir tuffare och tuffare att hålla humöret och kämpaandan uppe för varje ny förlorad match. Det är dock detta som man förberett sig för, energin i klubben är fantastisk och alla hjälper varandra, förklarar Giotti.

När det dessutom inte är nog med att man förlorar matcher utan även får en av nyckelspelarna skadad, då är ett redan ansträngt lag extra sårbart. Mario Pesuts olyckliga skadeperiod har drabbat laget hårt.

Annons

De unga spelarna har klivit fram bra och visat på stor utveckling. Det är en bra grund i det längre perspektivet. Det gäller att bygga vidare på detta och redan nu tänka in i säsongen 2014-2015. Kan några av de mer etablerade spelarna också vara kvar då har man sannolikt ett helt annat, och definitivt bättre läge att göra fina resultat i basketligan.  Klubben måste nu ha modet att fortsätta på den utstakade vägen, jobba långsiktigt.

Finns den känslan djupt ner i varje spelares medvetande, då hjälper det troligen till att locka fram de positiva krafter som behövs redan nu. Spelglädjen och kämpaandan måste sprudla, det ger Örebropubliken rolig basket att titta på. Det kommer sannolikt att resultera i en del vunna matcher också.

Text och foto: Mats Turesson

Isaac, som bott hela sitt liv i Örebro, bland annat i Vivalla, har spelat fotboll sedan han var fem år gammal. Hela tiden i samma klubb, Karlsunds IF.

–Fotboll har varit mitt liv, jag är en riktig fotbollsnörd, säger Isaac. För mig var Örebro en grymt bra stad att växa upp i. Jag gick även fotbollsprofil på John Bauer i Lillån. Vi kom bland annat 2.a i skol-SM

Det är inte svårt att förstå att fotboll verkligen varit den stora delen i Isaacs liv. Han var talangfull och älskade att träna och spela. Han fick åka på många av fotbollsförbundets träningsläger.

–Jag tror att det var under ett landslagsläger som IFK Norrköping fick upp ögonen för mig, berättar Isaac.

Han har dock provtränat med ÖSK men fick ingen respons efteråt.  –De var väl inte intresserade av mig eller min spelartyp, säger Isaac.

Efter att ha provtränat med IFK Norrköping blev det dock annat resultat. Han fick kontrakt med klubben. Isaac är glad att han fick komma till en allsvensk klubb. Han hade ju fram till dess varit trogen Karlslunds IF, där han fostrats till den fotbollsspelare han var för två säsonger sedan.

–Jag trivs mycket bra både med IFK och staden, säger Isaac.

Jag känner igen orden, jag fick samma beskrivning från en annan Örebroare i Norrköping, Pierre Hampton, som spelar basket i Norrköping Dolphins (artikeln publicerad i oktobernumret av orebro4you).

–Jag träffar Pierre ibland, berättar Isaac. Vi har lärt känna varandra här i Norrköping, genom gemensamma bekanta och med den gemensamma nämnaren att vi är från Örebro båda två.

–Det finns en till Örebroare här, James Frempong som också ingår i IFK Norrköpings trupp, fortsätter Isaac. Tyvärr har James varit skadad och inte kunna spela denna säsong.

Isaac Kiese Thelin, som alltså gjort stora framsteg i sin fotbollskarriär denna säsong är mycket positiv inför framtiden. Han tror på IFK inför nästa säsong och han känner självförtroende för att kunna vara en fortsatt stabil ordinarie spelare i IFK:s anfall.
–Kanske tillsammans med någon nyvärvad stjärnspelare, säger Isaac och skrattar.

–Mitt mål är att bli en så bra fotbollsspelare som möjligt. Jag vill ut i Europa och få möjligheten att spela på den absolut högsta nivån, säger Isaac. Jag vill spela fotboll och jag vill leva ett bra liv. Favoritlaget i Europa är Barcelona

Redan idag verkar han ha ett bra liv. –Det är en mycket bra sammanhållning i laget, min vardag fungerar mycket bra och jag har nära till familjen i Örebro. Vi i laget hänger ofta med varandra på fritiden, avslutar Isaac, innan det är dags att ge sig av till Nya parken för kvällens hemmamatch.

Text och foto: Mats Turesson

Är det bra att ha två klubbar som satsar lika hårt på att nå högsta nivå i seriesystemet? På många vis är det sannolikt det. Men är det realistiskt att det går att få fram två klubbar och lag till högsta serien från samma stad? Det är troligen inte lika lätt att svara ja på den frågan.

Även om innebandy inte kräver samma resurser som de mer penga- och resurskrävande fotboll och hockey, så krävs det en hel del för att klara av att vara med på toppnivån och spela. Det gäller allt från sponsorintäkter, publik, spelarmaterial, ledare, funktionärer och lokaltillgång.

Om resurserna räcker för att Örebro ska klara av att ha två lag i SSL, då är det väl riktigt bra. Om det är just de samlade resurserna som begränsar möjligheten och att det därmed inte blir något lag som klarar av att ta sig till den högsta nivån, då är det naturligtvis sämre. Eller är det inte viktigt att behöva finnas i den högsta serien?

Efter möten med representanter från respektive klubb så är det tydligt att den högsta nivån är det man satsar på, det är det som är en stor del av drivkraften.

De två klubbarna skiljer sig åt en hel del. Lillån IBK är en klubb som funnits i Lillån ca 20 år, först som en del i Lillåns IF men sedan ca 10 år tillbaka som egen förening.
IBF Örebro är en nystartad förening där elitlaget från början är den bärande stommen i föreningen. IBF Örebro har sin historia i flera föreningar, bland annat Axberg.

Innebandyn i Örebro har en till del turbulent närtidshistoria med uppgång och fall. Lite undertoner av frustration över den historien kan skönjas i våra dialoger med Micke Björling, sportchef i IBF Örebro respektive Micke Sandberg, ordförande i Lillån IBK.

Båda utstrålar dock framtidstro och en stark tro på den egna föreningen. Det råder en mycket stark tävlingsnerv mellan klubbarna, de närmaste åren är mycket viktiga för att driva fram innebandyn i Örebro till högsta nivån. Det är kanske genom de sportsliga resultaten de närmaste säsongerna som man kan finna en bra elitlösning som cementerar ett eller flera lag i högsta ligan.

Vilka är de båda kombattanterna?

Lillån IBK
Klubben är i innebandysammanhang en ganska gammal förening som startade för ca 20 år sedan.

–Flera av våra seniorspelare har spelat många år i klubben, berättar Micke Sandberg, ordförande i Lillån IBK. Men vi har samtidigt en hel del unga spelare, snittåldern i herrlaget ligger nog på ca 20-22 år och de äldsta spelarna är runt 33-34 år.

–Vi har en stor bredd och stor ungdomsverksamhet, det ger oss möjligheten att få bra seniorlag, både på herr- och damsidan, fortsätter Micke. Vi har ca 200-300 åskådare på hemmamatcherna, utom vid derbymatcherna mot IBF Örebro, då hoppas vi på fullsatt.

Jag kan konstatera att de båda föreningarna bedömer publiksnittet på sina matcher ganska lika, IBF Örebro anger samma siffror.

–Jag tror att nästan 50% av publikantalet ser båda lagens hemmamatcher, säger Micke Sandberg, det är hängivna innebandyälskare.
Enligt Micke är dock publiksiffrorna för låga.

–Om fler kom och tittade på en första match så skulle de komma tillbaka och fastna för innebandyn. Innebandy är snabb, teknisk, tuff och mycket spännande, säger Micke.

Målet för Lillån denna säsong är att hamna topp fyra i grundserien. Sedan att vinna slutspelet och gå upp i SSL.

IBF Örebro
Klubben är mycket ung, den startade i maj 2011. Klubben har dock på kort tid lyckats få igång både elitverksamhet och ungdomslag.

–När det gäller vårt seniorlag så har vi startat med att bara satsa på unga talanger. För de som ska spela hos oss ska viljan att verkligen vilja träna innebandy vara A och O, förklarar Micke Björling, sportchef i IBF Örebro. Ingen i laget är äldre än född -88 och snittåldern är 19 år.

–Målet är att vi ska vara som bäst om 2-3 år, och det med nuvarande lag. Vi gick rakt igenom div 1 obesegrade förra säsongen och gör alltså vårt första år i allsvenskan detta år, fortsätter Micke Björling.
–Det är viktigt att kemin fungerar bra, både i lag och i föreningen. Ambitionen är självklart att spela i SSL, fortsätter Micke Björling.

Det blir spännande att följa den fortsatta säsongen och innebandyutvecklingen i Örebro. Båda lagen spelar i Allsvenskan södra och endast ett lag kan gå upp till SSL därifrån.

Sporten mår sannolikt bra av att det finns minst ett lag i högsta ligan, det drar publik och det bidrar även till att locka barn och ungdomar till innebandyn. Samtidigt är det nödvändigt att finns utrymme för många klubbar och bred ungdomsverksamhet i Örebro, det ger den bredd och bas som behövs för innebandyn i det långsiktiga perspektivet.

Fakta
Nästa derbymatch: 7/12 kl 1300 i Idrottshuset

Alsvenskan, södra och norra – näst högsta nivån i Sverige
SSL (Svenska Superligan) – högsta nivån i Sverige
Två lag, ett från södra och ett från norra går upp i SSL till nästa säsong.

Lillån IBK
Herrlaget: spelar i Allsvenskan
Damlag: spelar i Div 2
Ca 400 licensierade spelare
12 st herr-/pojklag
5 st dam-/flicklag
1 st Pojk-/filcklag  -08

www.lillanibk.se

IBF Örebro (inkl IBF Örebro Ungdom)
Herrlaget: spelar i Allsvenskan
Inget damlag
8 st herr-/pojklag
4 st flicklag

www.orebroinnebandy.se

Pierre Hampton, 22 år, lämnade Örebro och Eco Örebro Basket för spel i Norrköping Dolphins inför säsongen 2012. Han stod då i valet att satsa full ut på spelarkarriären i Sverige eller att ta en sista chans som collegestuderande i USA där ha erhållit stipendium för hela studiegången.

- Hade jag inte fått kontrakt med Norrköping Dolphins då, så hade jag åkt till USA, berättar Pierre. Jag egentligen inte så attraherad av collegestudier, jag hade svårt med pluggandet och klarade inte intagningsprovet förrän jag var 20 år. Basketspelet gick däremot mycket bättre.

Pierre Hampton som är född och uppvuxen i Örebro har spelat basket sedan 12 års ålder.  Under barn- och ungdomsåren spelade han även ishockey och fotboll i många år. Vid 13 års ålder vald han dock att helhjärtat satsa på basketen. Som ungdom och junior spelade han i BK Star och sedan KFUM Örebro. Han visade tidigt talang och fick spela med äldre åldersgrupper.

När det var tid att börja gymnasiet valde Pierre att gå på basketgymnasiet Celsius i Uppsala. Han blev kvar i Uppsala i två år, sedan blev det flytt tillbaka till Örebro och Virginska skolan i samband med att Eco Örebro Basket startade i Basketligan och erbjöd Pierre en plats i laget.

Pierre som till 100 % vill satsa på en basketkarriär är mycket nöjd med sin tid i både Eco örebro och Norrköping Dolphins. Han är överraskad att det har gått så bra för honom redan första säsongen i Dolphins, han fick betydligt mer speltid än han räknat med. Inför denna säsong känns det som att han är en självklar del av lagets huvudstomme.

- Mitt mål nu är att få spela ännu mer minuter och att utvecklas individuellt, jag strävar efter att få ett kontrakt med en ännu bättre klubb ute i Europa, säger Pierre. Det är självklart en spelares dröm, att bli så bra som möjligt och att få spela i ett så bra lag som möjligt, fortsätter Pierre.

Samtidigt betonar han att han egentligen inte har bråttom, han trivs både i laget och sin nya hemstad. Jag trivdes väldigt bra i Örebro också, förtydligar han.
Pierre har flickvän som är från Norrköping, i familjen finns även en liten hund.

- Men jag har en enorm vinnarskalle, och jag vill ju bli en riktigt bra basketspelare, säger Pierre.

Hur är det då att leva som basketproffs? Utan att prata om lönenivåer så är det klart att en spelare på Pierres nivå klarar sig. Som spelare i Dolphins har han lön, fri bostad, tillgång till bil och fria måltider. Arbetstiderna som basketspelare är dock tuffa, det är inte mycket ledig tid. Mesta delen av veckan, när vi inte är bortresta för match tillbringas i basketarenan, Stadium Arena, berättar Pierre. Dolphins spelar dessutom i två ligor, Basketligan i Sverige och Baltiska ligan.

- Spelschemat är mycket tufft, men det är ju det jag vill, jag är ju basketspelare. På den lediga tid som finns är det skönast att inte göra så mycket alls, då vill man bara koppla av. Antingen ensam med flickvännen eller tillsammans med lagkompisarna. Jag har även lärt känna Isaac Thelin som spelar fotboll i IFK Norrköping och vi träffas ibland, säger Pierre.

– Det var en mycket jobbig period, där vi alla inblandade gick tillbaka till grunden och ifrågasatte oss själva och det vi höll på med, berättar Stefan Johansson, ordförande i ECO Örebro Basket och en av de som var med från starten 1999.

Vi vet nu alla att resultatet av denna process blev positiv, även denna säsong har vi ECO Örebro Basket i högsta ligan.
– Vi börjar om från början, vi ska inte bara ha ett herrbasketlag i basketligan, vi ska få basketen att blomstra i Örebro, förklarar Stefan Johansson. Det är många som har ett hjärta som brinner för basket, det har gett oss förutsättningen att gå vidare. Med glädje, ideellt arbete och samarbete skall vi lyckas.

– En viktig del i det är det djupa samarbete som vi har och ständigt utvecklar med övriga basketsfären i Örebro, KFUM Örebro, BK Star, verksamheten i nyöppnade Tegelbruket med mera, berättar Stefan.

Här är Andrew Pleick, assisterande coach denna säsong, och tidigare en av de mest framstående spelarna i ECO Örebro, en nyckelperson. Andrew jobbar till vardags som sportchef i KFUM Örebro och att han fullkomligt brinner för basket kan knappast undgå någon.

För att få ett bra seniorlag i Basketligan krävs en bred barn- och ungdomsbasket och för att kunna locka barn och ungdomar till basketsporten krävs idoler att se upp till. Elit och bredd lever i symbios med varandra, även om de formellt inte är organiserade under samma hatt.

ECO Örebro Basket har en stram budget denna säsong
– Vi har i nuläget ett underskott på 600 000 som är ett resultat av de senaste årens svårigheter. Vi har dock inga skulder till leverantörer, inte heller några skatteskulder, berättar Stefan. Årets säsong är budgeterad med en vinst på 300 000 vilket på ett år halverar underskottet.

– Vi ska göra basketen populär, ECO Örebro ska bli en snackis igen, så som det var höstsäsongen 2009, säger Stefan Johansson. Vi ska göra det genom att kämpa och spela så bra basket som möjligt, men vi ska också göra basketmatcherna till mer av en total upplevelse. Det ska vara kul att gå på basket även om laget förlorar en match, fortsätter Stefan entusiastiskt. Att Idrottshuset har genomgått en stor renovering är också en mycket positiv sak.

– Vi är också stolta över att vi kunnat locka in Anders Fensby i ECO Örebro Basket. Anders med sin stora erfarenhet från idrott och företagande i Örebro, kommer att vara en värdefull kraft i vårt kommande arbete, förklarar Stefan.

Laget
– Vi har två tuffa säsonger bakom oss, nu gäller det att fokusera på framtiden och att sätta relevanta och tydliga mål, berättar Panagiotis ”Giotti” Nikolaidis, headcoach. Giotti har en ödmjuk men ändå klar inställning och ambition för lagets sportsliga mål.

– Vi ska skapa ett lag som kämpar hårt och som visar att det är kul att spela basket. Varje spelare ska utveckla sig individuellt, vi har en ung trupp. Vi ser gärna att någon/några får chansen till landslagsspel, berättar Giotti.

– Vi vill också bygga något för framtiden. Giotti och Andrew nämner tre spelare, Kristoffer Adamah, KFUM Örebro och Olle Mellström och Mikael Axelsson Kaltak, båda från Ullvi Basket i Köping, som intressanta nykomlingar och förstaårsspelare i Basketligan.

Denna säsong har basketligan två färre lag än det beslutade antalet, det resulterar i att inget lag åker ur ligan. Det innebär även att laget som kommer sist kommer att vara kvar till säsongen 2014-2015. I det sammanhanget är det inte lika relevant med mål för lagets placering i ligatabellen. Giottis budskap akn tolkas som att man siktar på en placering några nivåer ovanför sistaplatsen.

Lagbygget är dock inte klart ännu. Vid tillfälle för intervjun med Giotti och Andrew är åtta spelare klara och tre till fyra ytterligare under process.
– Vi är mycket glada för att vi får tillbaka Sean Smith, berättar Giotti och Andrew samstämmigt. Han gjorde ett mycket bra jobb senast han spelade med oss. Vi är mycket nöjda med alla spelare vi lyckats knyta till oss, Fredrik Herlinger, Jonas Pollard och Nebojsa Pavlovic är andra namn som redan är klara till truppen.

Under den närmaste månaden fortsätter lagbygget och träningen, i början av september med att sätta de defensiva reglerna, individuell träning och fysträning. Närmare ligastarten blir det mer situations- och matchträning. Det är också viktigt att utveckla den mentala styrkan, alla skall känna sig trygga, man skall kunna lita på varandra, särskilt att alla gör sitt yttersta för att laget ska vinna.

ECO Örebro Baskets spelare är alla olika. Några har längden som främsta styrka, andra har styrkan, andra smidigheten, andra skyttet, andra snabbheten, andra spelförståelsen och passningsspelet. Dessa förmågor skall svetsas samman till ett homogent lag och nyttjas på bästa sätt och därmed spela bra basket. Både Giotti och Andrew, som ansvarig head coach och assisterande coach, ger intryck av att vara mycket laddade och lämpade för den uppgiften.

Två av spelarna

Fredrik Larsson, kommer från Stenungsund
2:a säsongen i ECO Örebro
En säsong innan i Basketligan (Borås)
Forward, 2,01 m lång, 100 kg, hoppar 90 cm
Trivs jättebra i Örebro (staden och laget)
Mål i år: Etablera mig i ligan, bli mycket bättre än förra året
Främsta styrkor: bra i försvar, atletisk, all round
Om laget: Laget kan bli bra i år, alla kämpar och sliter.

Mikael Axelsson Kaltak, 18 år, kommer från Köping
Första säsongen i ECO Örebro, första säsongen i Basketligan
2,06 m lång, 98 kg
Power Forward/center
Mål i år: Utvecklas så mycket som möjligt, bli årets rookie i Basketligan
Främsta styrkor: Snabbare än många i min position, bra passningsspelare

På Övratorps gård utanför Vintrosa arbetar Moa Svensk med ridhästar. Hon ansvarar för hästutbildningen, som främst består av allmän ridning och hoppning. Verksamhetens huvudfokus ligger i att utbilda och utveckla hästarna men även utbildning och utveckling av ryttare och hästägare är en del av arbetet.

Hästverksamheten på Övratorp kan förenklat beskrivas i två huvudområden, inridning och ridutveckling (tillridning).
– Det är ett tufft men väldigt roligt arbete, säger Moa Svensk.
Moa har gedigen erfarenhet från arbete med hästar, ridning och hästhoppning. Hon har också genomfört den ettåriga KY-utbildningen, unghästutbildningen, på Flyinge.

– Det är viktigt att man får en välutbildad häst. Det blir både roligare och säkrare att rida då, förklarar Moa. Dessutom så är det nödvändigt att ständigt träna sina hästar, särskilt om man vill tävla.

Inridning
En av huvudbitarna i verksamheten är inridning av unghästar. Inridning sker när hästen är ca 2 ½ år gammal och det sker framförallt på hösten. Detta beror på att hästar oftast föds på våren.

Inridning tar ungefär 8 veckor men det är individuellt från häst till häst, berättar Moa. Det är många moment som ska genomföras och det är väldigt mycket en häst måste lära sig för att kunna fungera som ridhäst. När hästen kommer hit börjar vi från grunden, det gäller att ta det lugnt och försiktigt, det är viktigt att få hästen trygg, förklarar Moa.

Förenklat kan man beskriva inridningsprocessen enligt följande:
* Lära känna hästen, lära den att känna sig trygg av att ha ryttaren nära och runt omkring sig
* Lära hästen att bli hanterad, till exempel att få sina ben upplyfta, att bli borstad o.s.v.
* Ta på träns och bett, gå ut på promenad
* Vänja hästen vid att ha något på ryggen, täckesjord, sadel
* Longchering, styr med lång töm och spö och lär hästen att skritta, trava och galoppera på kommando
* Tömköra, lära hästen att ta kommandon via bettet och tömmarna
* Ridningen genom att bara hänga i ena stigbygeln. Viktigt att få hästen trygg i att ha något på ryggen
* Ridning fullt uppsutten i sadeln, stegvis ökning med längre ridpass och de olika gångarterna.
* Ridning i olika miljöer, i paddocken, ridhus, öppen mark, i skog, på väg o.s.v.

När det gäller utbildning av hästar så skiljer den sig på en väsentlig del från oss människor. Med en häst måste man jobba med varje moment tills hästen klarar av det.

– Det är därför mycket viktigt att man vet hur man ska göra, säger Moa. Att gå för snabbt fram och att för tidigt försöka lära sig ett för avancerat moment kan ge problem i den fortsatta utbildningen. Om man misslyckas med att lära hästen det man planerat i ett moment så sker en negativ inlärning, det vill säga hästen lär sig tvärt om mot det som var avsikten och det kan resultera i stora svårigheter med hästens fortsatta utveckling, förklarar Moa.

Ridutveckling (tillridning)
Precis som man som ryttare behöver ständig träning och utveckling för att bibehålla eller öka sin nivå så behöver hästen detsamma.
– Tillridning ter sig olika för varje häst och ryttare, utifrån det individuella behovet och önskemålet, berättar Moa.

Det handlar om allt från hästar som är svåra att rida eller hantera rent allmänt till väl fungerande hästar som behöver få en extra kick för att till exempel bli en ännu bättre hopphäst. Till skillnad mot inridningen så går det inte att beskriva i punktform vad tillridning innehåller. Det är mycket stora variationer och det ställer stora krav på kompetens och erfarenhet för att kunna veta vad som behöver och kan göras.

– Tillridningsträning är så mångfacetterad, allt från enkla moment som jag jobbar med här på gården till att jag rider hästar under hopptävlingar, berättar Moa.

Hur fungerar det praktiskt när man lämnar en häst för utbildning?
Det är också lite olika utifrån individuella önskemål, men generellt så tar vi hästarna på helpension. Vi står för allt, stallplats eller lösdrift, träning, mat, strö o.s.v. avslutar Tove Svensk, som tillsammans med Moa jobbar med verksamheten på Övratorps gård.

Text: Mats Turesson
Foto: Johan Ardefors

Hampus Bergman har växt upp i en riktig golffamilj. Både hans storebror och lillasyster är duktiga golfspelare. Hampus började slå med golfklubborna redan vid 3-4 års ålder och tog grönt kort när han var sju. När han var tio år spelade hand en klubbtävling på Lanna och vann, det fick hans golfintresse att ta ordentlig fart.

Idag har Hampus + 3.1 i handicap. Han är fortfarande amatörgolfare men har provat på att spela några proffstävlingar på bland annat Nordea tour där han tidigare fått några wild cards. Storebror Oskar spelar på Nordeatouren.

-Brorsan har högre handicap men han slår fortfarande längre än jag, fast jag är dock bäst, det måste jag säga, säger Hampus och skrattar.

Redan framgångar och meriter
Hampus har redan hunnit skaffa sig ordentliga meriter, den främsta är när han som en del av det svenska landslaget för pojkar 18 år vann Europamästerskapen på hemmaplan i Sverige 2012. Andra framgångar är: seger i Scandia Cup som 14-åring, ett antal enskilda segrar på Scandiatouren, och en femteplacering i Spanska öppna mästerskapen. Han var också med och vann skol-SM när han gick i ettan på gymnasiet.

När denna tidning kommer ut så har Hampus precis tagit studenten från Virginska skolan där han gått Samhällsprogrammet med idrottsinriktning.
-Jag har haft golf som profil och kunnat träna även på skoltid under gymnasieåren, det har varit kul och utvecklande, säger Hampus.

Stipendium och skollag på college
Träningsflit kännetecknar Hampus, det framhåller även en av hans tränare, Mikael Karlsson. Hampus tränar en hel del med sin bror och syster men ofta blir det även egna pass. Han verkar gilla träning lika mycket som själva spelandet på golfbanan.

Efter sommaren börjar Hampus på college vid Mc Nees University i Louisiana. Efter spel på TPC Snowgrass i Florida blev han uppvaktad av skolans golfcoach. Hampus har fått stipendium med anledning av sina golfframgångar och förväntas bli en viktig del i skolans golflag.

-Jag är lite orolig för själva skolgången, med annat språk och annan kultur, säger Hampus. Inför golfspelet i skollaget och träningen utstrålar han dock säkerhet och glädje.

Största talangen på länge
Han berättar vidare att skollaget består av åtta spelare varav tre är amerikaner. Av övriga fem så är det två från Sverige och en kille från Norge.
-Det känns tryggt att jag inte blir ensam från Sverige, Martin Eriksson från Kårsta GK är den andra svensken, berättar Hampus.

Innan collegetiden startar hinner det bli mycket träning och golfspel hemma i Sverige och kanske även i andra länder.
-Jag spelar tillsammans med Daniel Sandberg, Johan Kammerstad och min bror Oskar i serielaget för Lanna. Vi ligger i div 1 och jag hoppas att vi kommer att vara riktigt bra, säger Hampus.

-Hampus är den största talang jag har sett under hela min golfkarriär. Han är otroligt träningsflitig, perfektionist, vetgirig och nästan lite av en träningsnarkoman, berättar Mikael Karlsson, Pro på Lanna Lodge Golf Resort. Han har stora möjligheter att nå långt, förhoppningsvis till PGA- eller Europatouren.

Text och foto: Mats Turesson

I Örebro är det Frank Sjöström som är Susannes tränare. Han är stolt över sin adept.

– Jag tror stenhårt på att hon kommer att lyckas, säger Frank.

Målet: Tennisproffs
Susanne Celik började spela tennis redan som femåring. Storasyster spelade och Susanne fick följa med systern och föräldrarna till Backahallen och Örebro tennisklubb. Ganska snart märktes det att hon både gillade och hade fallenhet för tennisspel.

Vid elva års ålder gick Susanne över till Lillåns tennisklubb och i samband med Örebro läns distriktsuttagning till Kalle Anka Cup kom hon och hennes föräldrar i kontakt med Frank Sjöström. Han kunde hjälpa henne vidare i satsningen.

Som elvaåring lyckades hon inte ta sig vidare till Kalle Anka-finalen i Båstad, men från och med året efter gick hon till final varje år. Som femtonåring nådde hon Sverigefinalen, men besegrades av sin träningskamrat och dubbelpartner från tennisakademin i Kramfors som hon hade blivit knuten till tidigt.

Susannes ambition och mål att bli professionell tennisspelare är mycket stark och tydlig. För henne är tennisen redan en mycket stor del av hennes liv, det är i stort sett det enda som gäller.

– Jag har dock inte bråttom, det får ta den tid det tar, men jag ska bli tennisproffs, säger Susanne utan minsta kaxighet, istället utstrålar hon målmedvetenhet och eftertanke.

Pressat träningsschema
Susanne Celik framhåller hur viktig familjen har varit, och fortfarande är, för hennes karriär. Det kostar mycket tid, engagemang och en del pengar. Hon har även fått viss hjälp av några få sponsorer.

Det är tydligt att Susanne spenderar mycket tid på sin tenniskarriär. Möjligheten att umgås med vänner är begränsad, men det menar hon är ett medvetet val. Den lediga tid hon har från skola, träning och spelande använder hon för att bara vara hemma och umgås med familjen.

För Susanne kan en skol-/träningsdag se ut enligt följande:

07.00-08.00 Fysträning (styrka och uthållighet)
08.00-09.30 Tennisträning
10.00-11.45 Skola
12.00-13.00 Lunch
13.00-14.00 Skola
14.00-16.00 Tennisträning
16.00-17.00 Fysträning (styrka och uthållighet)

Ca 1 vilodag per vecka

Susanne läser ett gymnasieprogram inriktat på hälsa, idrott och ledarskap. Hon läser på distans och har en individanpassad skolgång som möjliggör hennes tennissatsning. Den treåriga utbildningen ska enligt planen ta tre och ett halvt år.

I år ser Susanne en möjlig chans att slå igenom ordentligt i sitt tennisspel. Om det sker kommer möjligen hennes tidsschema för skolgången justeras lite, men det är inget som bekymrar henne. Hon utstrålar samma målmedvetenhet även när det gäller livet vid sidan om tenniskarriären.

– Det får jag ta igen senare i så fall, konstaterar hon lugnt.

Turneringar för framtiden
På Susanne Celiks meritlista så här långt finns bland annat tre SM-guld, de senaste från i februari tidigare i år vid inomhus-SM, där det blev både singel- och dubbelguld i U21-klassen. 2012 tog hon guld i inomhus-SM i klassen flickor 18 år. Hon spelade även SM-final utomhus 2012, men fick då nöja sig med silvermedalj.

Susanne spelar både singel- och dubbeltennis men föredrar singelspel.

– Jag gillar att ta ansvar och fatta beslut själv, säger hon.

I Turkiet väntar en rad så kallade Future-turneringar (eller 10 000-dollarturneringar). Genom att spela så många sådana turneringar som möjligt, och där göra bra ifrån sig, skapas chanserna att få gå vidare i tennishierarkin till större turneringar. Målet är att gå så långt man kan komma och då är det betydligt större prissummor än 10 000 dollar som gäller.

Fakta Susanne Celik

Ålder: 18 år
Uppvuxen och bor: Mellringe, Örebro
Favoritfilm:         Tv-serien One Tree Hill
Favoritbok:         Böckerna om Harry Potter och Twilight
Favoritmat:         Plankstek från pappas restaurang.
Vad gör jag om fem år?     Spelar på WTA-touren
Tennistränare:     Frank Sjöström, Lillåns tennisklubb
Rickard Hansson, Kramfors tennisklubb
Manager/coach:    Caxton Njuki, Nyköping

Text och foto: Mats Turesson

-Från början var det ridning som var intresset, men under gymnasietiden halkade jag in på trav, berättar Mercedes.

Efter gymnasiet började hon på Mantorptravet och jobbade som lärling hos bland annat Bengt R Karlsson. Den längsta lärlingsperioden har hon dock gjort hos Åke Svanstedt i Skaratrakten.

Att vara travtränare med amatörlicens innebär att man endast får träna hästar som man själv är hel- eller delägare till. Just nu är det fem hästar i träning hos MB Trav, i stallet finns dock plats för en häst till.

Hur går travträning till? Det finns naturligtvis olika varianter och synpunkter på det, precis som all annan träning och idrottsutövning. En träningsvecka kan till exempel vara upplagd så att man kör två tunga pass och några lättare samt genomför en tävling. De hästar som finns i Mercedes stall tävlar ungefär varannan eller var tredje vecka om de inte har några skador.

Ett tungt träningspass innebär oftast intervallträning, vilket innebär att hästen körs med sulky under ca 1 timma. I detta fall genomförs det på den eget byggda travrakan som är en förhållandevis tungsprungen och lite mjukare bana.

-Det ger bra träning och är skonsamt för hästarna, förklarar Mercedes. De dagar hästarna inte tränar tunga pass blir det andra lättare aktiviteter. Det kan till exempel vara lättare körning med sulky på grusvägarna, någon travbana eller också tar man en ridtur med dem. Alla travhästar är inte lika lätta att rida, så det gäller att anpassa träningen efter respektive häst, någon kanske man bara får köra, berättar Mercedes.

Ett dagsschema i amatörtränarvärlden kan se ut enligt följande:

06.30 Hästarna får mat och omvårdnad
07.30 När hästarna ätit blir de utsläppta i hagen
09.00 – 15.00 Under dagen blir det sedan tungt eller lätt pass för samtliga hästar. Efter passen blir det normalt frigång i hagen igen
16.00 Hästarna tas in i stallet för mat och omvårdnad

Mercedes Balogh är ensam i sin verksamhet, det innebär att hon tränar en häst i taget. Ibland kan dock hästarna, även under träning, behöva sparring, det vill säga andra hästar att springa mot. Vid de tillfällena åker de till en närliggande bana, Örebrotravet eller Fornaboda travbana, eller också tränar man tillsammans med någon annan som har sin verksamhet i närheten.

-Det är särskilt viktigt för unga hästar att träna tillsammans. Då de behöver utvecklas och vänja sig vid miljön tillsammans med andra hästar, säger Mercedes. I MB Trav stall finns därför inga riktigt unga hästar.

Priset på en travhäst kan variera mycket. 30000 – 100000 kan inköpspriset var för en unghäst, men det finns även de som kan kosta nästan en halv miljon. Kostnaden för att hålla en häst hos tränare varierar också, 200-400 kr per dag hos amatörtränare och dyrare i proffsstallen. I priset ingår normalt foder, strö, skor, stallplatsen och träningen. Kostnader för veterinär och tävlingar ligger utöver detta.

Veterinärbesöken kan bli en stor kostnad för hästägarna. Att vara försiktig och att träna rätt och arbeta förebyggande är viktigt. En skadad eller sjuk travhäst blir en dubbel belastning. Dels kostar vården och samtidigt uteblir eventuella vinstpengar då hästen inte kan tävla.

-Det är viktigt att hålla noggrann kontroll på hästarna så att de inte får skador eller blir överansträngda. Att slarva med hästarnas hälsa kan vara förödande, både för det lidande som hästen utsätts för men också ekonomiskt för ägarna, berättar Mercedes.

Text och foto: Mats Turesson