Det diskuterades  huruvida Earth Hour har någon effekt, om det är en bra symbolhandling o.s.v. I bruset av allt som sades berättade Mariann Eriksson att det fanns exempel på massor av uppfinningar om energibesparing m.m. som försvann ut ur Sverige. Hon antydde att vi i Sverige missar massor med möjligheter att bli framgångsrika och till och med världsledande inom detta område. Nu är det istället andra aktörer/nationer som förverkligar eller ”dödar” dessa innovationer. Detta var inget som programledaren tog notis om och ställde frågor om. Mariann fortsatt inte heller diskussionen kring detta, det i mitt tycke mest intressanta i den intervju/diskussion som tydligen mer skulle handla om företeelsen Earth Hour.

Återigen ett inslag i ett aktualitetsprogram som ger mer frågeställningar än svar. Det blir liksom bara ett enda stort tomrum efter inslaget. Det som var riktigt intressant och som bara brusade förbi i diskussionen kvarstår därför som ett riktigt köttben att ta tag i.

Är det så att det i Sverige forskas fram/uppfinns ny teknik, metoder eller produkter som sedan kommersialiseras av andra? Är det kanske även så att svenska uppfinningar köps/stjäls och sedan ”dödas” för att de inte ska konkurrera ut andra nuvarande lösningar?

Vi är utmattade. Slitna. Jul, nyår – det roliga är över. Förvisso är det många som pustar ut: glada att slippa stress och press, fix och trix. Men även de många som föredrar vardagens trygga rutiner har en trist tid framför sig.

Det är en mörk period, kanske till och med mörkare än den innan jul. För belysningen som jag så varmt pratade om i förra numret, den åker ut. Tillsammans med gran och resten av julkittet. Mysstämningen är borta. Förgången förväntan ersätts med förödande förhoppningar, en tro på att januari ska föra ljus med sig. Snart är det vår, sommar, sol. Håll ut.

Dessutom är det en period av justeringar –  som julklappsbyten, till exempel. Fel storlek, fel färg, fel på farmors smak. Ingen som handlar, ändå fullt i affärerna. Den från december svällande plånboken har nu bytt plats med den innan julhelgen slanka magen. Usch, nästa år blir det minsann mindre mat.

Och det är just där någonstans, mellan brist på både tilltro och energi samt ett alldeles för dåligt Jansson-samvete, som januari faktiskt för med sig något positivt trots det kvarlevande mörkret. Det kallas jävlar anamma.

För visst är vi trötta. På oss själva. Trötta på att känna oss som vandrare från Walking Dead tillbaka på jobbet, trots en veckolång semester. Det är dags att ta tag i livet. Signalera att utsvävningarna har fått sin plats och att ihärdigheten bör inta sin.

Därför är januari vår vän. Den förlåter, ger oss en ny chans. Gott nytt år, det hörs ju på namnet. Vi lovar oss själva – i år ska jag bli en bättre människa. Jag ska uppskatta livet mer. Jag ska äta nyttigare, sortera miljövänligare och skänka mer pengar till svältande barn.  Jag ska sluta röka, börja träna och aldrig mer ljuga. Bli miljonär, rädda världen och bli odödlig.

Tja, nästan.

Men även om vi varken lyckas utföra hjältedåd eller bli oförstörbara, så känner vi oss som det. Vi känner oss starka. Det där jävlar anammat ger oss en kick, vi blir orubbliga. Nu jäklar. Aldrig förr har vi haft sådan energi eller vilja att förändra vår livsstil som nu.

Den viljan syns som allra tydligast på Friskis. Bland alla nyårsgymmare. Definition: vanliga människor som under det gångna året inte orkat, eller vågat, ta sig till gymmet – men som plötsligt verkar ha reserverat varenda uppvärmningsmaskin en månad framöver. Dessa enträgna icke-motionärer må vara lagom irriterande för oss andra året-om-träningsfreak. Men, de försöker. De försöker tappert.

Och kanske är det det som räknas.

Avlagda nyårslöften kanske sällan hålls. Det är kanske bättre att sänka ribban någon centimeter. Eller att sätta upp flera, mindre delmål man faktiskt kan leva upp till. Jag köper det. Men samtidigt; – så länge dessa löften får en att kämpa en smula extra, hålla ut snäppet längre, och ger oss kraft att förändra vår livsstil i positiv riktning – ja, då kommer åtminstone jag att fortsätta avlägga dem. Nyår efter nyår.

Jag lovar.

Hur bevakade är vi medborgare egentligen?

Vad får pastorn att be sina församlingsmedlemmar att ta farväl, och sedan öppna eld mot dem med en UZI, vid gudstjänsten? Skedde det en månlandning den 20 juli 1969, eller iscensatte USA det i en Hollywoodstudio? Hur kan en mans liv bli förstört pga en älskarinna som senare visar sig inte finnas? Och varför exploderade plötsligt Lars-Görans husbil, med hela hans familj inuti, då han själv står i kön på Mc Donalds?

Lars-Göran som senare blir inbjuden till Organisationen. Organisationen som bedriver Spelet. Organisationen som vet allt om Lars-Göran, hans betyg, hans favoritfilm, hur välbläddrade hans lexikon är. Deltagande eller Lars-Görans roll i spelet, är ingenting han kan välja, enbart acceptera. Spelet blir presenterat för Lars-Göran som klimatförändringar och att oljan tar slut.

Planen att varje medborgare skulle bära ett chip i handen, där all information finns, där pengarna på kontot finns registrerat, och där betalning sker genom att handen scannas. Ett chip som gör att otillbörligt tänkande straffas med en omedelbar smärtsignal.

Och vilka är de som tar kontakt med Lars-Göran för att varna honom för Organisationen?

Denna bok är mycket intressant och spännande att läsa. Den väcker en hel del följdfrågor och man kan inte låta bli att undra hur detta skulle te sig i vardagen. Eller är det rent av redan vår vardag?

Detta är sannolikt chockerande för de flesta, och något som tidigare varit okänt. Samtidigt borde resultatet av forskningsrapporten skapa mer nya frågeställningar än svar. Varför är det så? Är det av rent biologisk anledning, d v s mannens biologiska arvsanlag som är orsaken till den ökade risken. Hur stor del har den sociala miljön i att psykisk sjukdom utvecklas. Har en äldre pappa sämre förutsättningar att vara pappa, bara utifrån sin ålder? Hur ökad risk är det om pappan själv lider av någon psykisk sjukdom? I en så omfattande undersökning borde väl detta också kunnat belysas, eller?

Och den känsligaste frågan av alla: Hur ska vi nu agera med anledning av resultatet?

Vad tycker du, som läser detta, kommentera gärna.

Vinmästaren och tillverkaren av några av de viner som skall provas, Bernardo Bianchi från vingården Colle Bereto Radda i Chianti Toscana, finns nämligen närvarande. Bernardo är inbjuden av vinimportören Mats Barlow, Jack Barlow Wines AB med säte i Glanshammar, Örebro.

Den extra förväntan ligger även i att det är första gången som Jack Barlow Wines och Örebro Kaffe & Pralin har gemensam provning av vin och choklad.

Det som väntas är alltså en fantastisk mix av Örebro och Toscana i italien. Inramningen är trevlig, det konferensrum på Behrn Hotell som provningen genomförs i ger en trevlig atmosfär och konferenskänslan är helt försvunnen. Det känns mer som en mysig del i en finare restaurang.

Entusiasmen och kunskapen hos provningens ciceroner är imponerande och frambringar deltagarnas beundran och delaktighet. Då vinmästaren Bernardo börjar prata får vi veta mycket om hur vinproduktionen går till, men extra intressant är kanske vetskapen om hur odlingen av druvor, det vill säga hur själva grunden går till.

Enligt Bernardo så är det just i odlingen av druvor som hemligheten sitter, det är redan i den processen det avgörs om det kan bli ett vin med mycket hög kvalitet och stark karaktär.

Vingården och vinproducenten Colle Bereto Radda ligger mitt i Chiantiområdet vid berget Chianti i Toscana, det riktiga Chianti enligt Bernardo. Han berättar att den Italienska regeringen 1932 beslutade att alla viner från Toscana fick rätt att kallas Chianti-viner. De mest riktiga är dock viner som producerats i Chiantiområdet, de är Chianti Classico, enligt Bernardo.

Någon av deltagarna ställer frågan om det finns ekologiska varianter av vinerna. Utan att svara direkt ja på den frågan berättar Bernardo att vinet framställs på det vis det gjort i århundranden, det vill säga innan man ens kom på kemikaliska gödnings- och bekämpningsmedel. Han förklarar bland annat att de odlar, eller låter växa fram, tre sorters ogräs i druvodlingarna.

Dessa ogräs har en positiv inverkan på jorden och ger druvodlingen naturlig gödning och bästa möjliga förutsättningar.

Bernardo kommer åter igen in på hur oerhört viktig själva jordbruks- och odlingsdelen är för vinproduktionen. Odlingsförutsättningarna som höjd över havet, mikroklimatet, jordmånen m.m. är A och O, så är även hantverkskunnandet skapat genom generationers erfarenheter, enlig Bernardo.

Det ingår tre viner från Colle Bereto Radda i provningen, Colle B. Rosé på 100% Pinot nero, Chianti Classico DOCG 2010 på 97% Sangiovese och 3% Colorino och Chianti Classico Barlow Selection 2011. Den senare varianten är lagrad på ekfat handgjorda på tunnbinderi i Ölmbrotorp, utanför Örebro.

Detta vin är provningens absoluta höjdpunkt, enligt de flesta deltagarnas reaktioner. Hur man känner doften, smaken och karaktären av ett vin är dock högst individuell, kanske kan det också finnas ett inslag i lokalpatriotism i upplevelsen.

Alla viner som provades var i mitt tycke helt underbara, både i doft, smak och karaktär. Upplevelsen av vinerna från just Colle Bereto Radda var lite extra. Att vinmästaren själv var närvarande och gav oss sin historia påverkar nog en hel del, det känns liksom lite mer äkta och genuint och det förstärker upplevelsen.

Precis på samma vis som Bernardo Bianchi lyckades förstärka smakupplevelsen av vinerna med sin historia så gjorde Maria Matsdotter, ägare till Örebro Kaffe & pralin, detsamma för chokladen. Med stark inlevelse och djup kunskap förmedlande hon historien om kakaofruktens väg från växt till färdig choklad.

Informationen om hur kakaofrukterna plockas och lindas in i bananblad för att jäsa, hur kakaobönorna soltorkas i veckor och hur processen fortskrider tills kakaon är färdig var mycket intressant och berikande. Att kakaosmöret används för vit choklad och bönorna till brun kanske de flesta känner till. Att det endast är tre sorters kakaofrukt som ger ätliga kakaobönor men att det finns mer än 20 sorter är troligen mindre känt.

Chokladen som provades var dels egentillverkade praliner och tryfflar av olika slag samt chokladvarianter från Valrhona.

– Om ni aldrig varit i Valrhona, så åk dit, det doftar choklad i hela byn, berättar Malin Pålsson, en av deltagarna. Byn ligger i Frankrike och är världskänd för sin chokladtillverkning.

När det gällde chokladvarianterna så var uppfattningarna mer olika om vilken som var favoriten. Personligen så tycker jag att de egentillverkade pralinerna var en betydligt bättre njutning än den franska chokladen.

Kombinationen vin och choklad var en absolut höjdpunkt. Valet av olika chokladsorter till respektive vin hade gjorts av Mats och Maria. Målet var inte bara att de skulle passa ihop, de skulle dessutom förhöja den totala smakupplevelsen av såväl vin som choklad. Detta lyckades alldeles utmärkt.

Text och foto: Mats Turesson

Annons

Att republikanerna kritiserar honom är inget nytt, men att så många av hans egna är så ilskna är något nytt. Anledningen är den reform som förmodligen kommer att definiera hans tid som president och som bär hans namn: Obamacare. Reformeringen av sjukförsäkringssystemet.

Den heter egentligen inte Obamacare, utan Patient Protection and Affordable Care Act och klubbades genom i kongressen i mars 2010. Det huvudsakliga syftet med den var att alla amerikaner skulle få en sjukförsäkring. Något som många presidenter innan Obama hade försökt få igenom. Bill Clinton var den senaste att försöka, men hans förslag dog i senaten hösten 1994. Obamacare var alltså en monumental framgång för president Obama, men blev samtidigt hans största politiska problem.

Väljarna gillade visserligen tanken på att alla skulle få sjukförsäkring, men de tyckte att Obamacare gav staten för mycket makt och kostade för mycket pengar. Det ledde till att inte en enda republikan röstade för förslaget. De flesta andra lagförslag får i alla fall några röster från det andra partiet.

Väljarna straffade också demokraterna mycket hårt i mellanårsvalet 2010. I USA är det val vartannat år, då hela representanthuset väljs om och en tredjedel av senaten. Demokraterna hade haft majoritet i båda, men förlorade nu 63 platser i representanthuset och sex platser i senaten. Den största valförlusten sedan 1948. Därmed blev det republikansk majoritet i representanthuset och eftersom lagförslag måste godkännas både i representanthuset och i senaten blev det mycket svårare för president Obama att få igenom något.

Inte särskilt mycket hände heller lagstiftningsmässigt de kommande två åren och Barack Obama inriktade sig istället på att bli omvald. Det blev han i november förra året, men samtidigt behöll republikanerna greppet om representanthuset.

Annons

Under våren 2013 försökte president Obama och en grupp senatorer från båda partierna, däribland Obamas motståndare från 2008, John McCain, att driva igenom en reformering av immigrationslagarna i USA. I landet lever över tio miljoner illegala invandrare, som inte har laglig rätt till vare sig skola eller vård. Trots stöd i båda partierna och att förslaget röstades igenom i senaten så fastnade det, som så mycket annat, i representanthuset.

Det såg tungt ut för president Obama att få igenom något av betydelse under hans sista mandatperiod i Vita huset.

Vid Sverigebesöket kunde emellertid en ljusning av läget vara på gång. Republikanerna hade målat in sig i ett hörn och krävt att Obamacare skulle skjutas på framtiden, alternativt rivas upp, om de skulle gå med på att klubba igenom en ny budget. Om ingen ny budget antogs skulle delar av statsapparaten stängas och flera samhällsfunktioner inte fungera. Så blev också fallet och väljarnas pekade med en hand ut republikanerna som skyldiga till detta.

Samtidigt närmade sig tidpunkten då USA skulle slå i skuldtaket. Om inte kongressen godkände en ökad lånenivå skulle staten behöva ställa in betalningarna och därmed gå i konkurs. Några timmar innan deadline gav republikanerna upp och gick med på en kompromiss. En tillfällig budget godkändes och skuldtaket lyftes så att staten kunde låna pengar i ytterligare några månader.

Det republikanska varumärket var i botten. Endast 28 procent av väljarna hade en positiv bild av republikanerna i oktober 2013, det lägsta för något parti sedan Gallup började mäta i början 1990-talet. Många började spekulera i att demokraterna skulle kunna ta tillbaka majoriteten i representanthuset vid mellansårsvalet 2014 och därmed ge president Obama möjlighet till fler reformer under hans sista två år vid makten.

Men så dök Obamacare upp igen.

Den 1 oktober, samtidigt som bråket med republikanerna, så började Obamacare gälla. Det innebar att människor utan sjukförsäkring skulle anmäla sig för att köpa en sådan. Om man inte gjorde det blev det böter. Problemet var bara att hemsidan där anmälan skedde inte fungerande. Under första dagen lyckades sju personer i hela USA ta sig igenom processen. Alla hundratusentals andra som försökte lyckades inte. På det sättet fortsatte det vecka efter vecka, och problemen är fortfarande inte helt fixade.

Dessutom dök ytterligare ett problem upp. President Obama hade många gånger sagt när Obamacare klubbats och i valrörelsen året innan, att om du gillar din nuvarande sjukförsäkring så kommer du kunna behålla den. Punkt slut.

Det var inte sant. Folk runt om i landet började få brev från sina sjukförsäkringsbolag med besked att deras sjukförsäkring hade sagts upp. Sanningen var att man kunde bara behålla sin sjukförsäkring om den uppfyllde de nya, tuffare kraven, som ställdes i och med Obamacare. Alla som inte gjorde det sades upp. Ännu vet ingen hur många som kommer beröras av detta, men det är miljontals personer.

Eftersom presidenten så tydligt lovat – och så tydligt ljugit – blev folk topp tunnor rasande. Nu var det Obamas opinionssiffror som slog i botten. Aldrig tidigare under hans tid som president hade hans stöd hos väljarna varit lägre. Det var inte bara han som tog stryk, utan hela demokratiska partiet. I en mätning var stödet för republikanerna återigen högre än för demokraterna, bara några veckor efter deras rekorddåliga siffror.

I november nästa år är det mellansårval. Om inte läget förbättrar sig avsevärt för Obama och demokraterna så kommer de inte återvinna majoriteten i representanthuset. Det finns också en risk att de förlorar majoriteten i senaten. Därför har flera demokrater som är uppe för omval nästa år distanserat sig från sin egen president.

Det ser med andra ord ut som om det tre sista åren i Vita huset för Barack Obama kan bli väldigt tuffa. Inte vore det konstigt om han då och då längtar tillbaka ett soligt Stockholm där brett leende och vinkande svenskar kantade hans resväg.

Text: Mathias Sundin

www.amerikanskpolitik.se

Enligt Dick Andersson är ”väggen som byggs färdig på en dag” en revolutionerande produkt och metod för byggbranschen. Enkelt kan man beskriva det som ett klickväggskoncept i stark likhet med det allmänt kända klickgolvskonceptet.

Oneday Walls produkt är en ny typ av gipsskiva som genom sin konstruktion klickas i varandra och bakomliggande stålregel. I gipsskivans kanter sitter en plastlist som åt ena hållet är hane och andra hona, precis som delarna i ett klickgolv. I skarvarna mellan varje skiva klickar man även i den bakomstående metallregeln, allt utan skruv eller spik.

Idén med konceptet är att spara tid och att skapa en bättre arbetsmiljö. Kvalitén på klickskarvarna ska vara så bra att spackling och slipning inte behövs.

– En stor förbättring av arbetsmiljön, inget spikande, inget skruvande, ingen spackling och ingen slipning, förklarar Dick. Dessutom en mycket stor tidsbesparing i byggandet. Tiden för byggnation av väggar kan minskas med upp till 80%, fortsätter Dick.

Konceptet passar kanske bäst för kontorsfastigheter, offentliga byggnader som till exempel skolor och förskolor, men i princip kan klickgipsvägen användas vid all form av väggbyggnation.

Kvadratmeterkostnaden för klickkonceptet är ca fyra gånger dyrare än vanliga gipsskivor, men i priset ingår då även metallreglar för uppsättningen. Klickskivorna görs i 60-bredd för att underlätta montering och hantering.

– Den högre kostnaden innebär dock ingen total fördyring då den mer än väl sparas in av den minskade tidsåtgången och arbetsinsatsen, säger Dick.

I nuläget finns Oneday Wall i en prototypfabrik i Hallsberg. Produktionslinan har man skapat och byggt i egen regi. Just nu pågår ett antal subventionerade testprojekt på olika byggplatser. Konceptet testas full ut i skarpa byggobjekt och det arbetet fortsätter under 2014. Flera byggnadsprojekt är redan beslutade, bland anat ett renoveringsprojekt på nya bostadsområdet Kvarnholmen i Stockholm samt några renoverings- och ombyggnadsprojekt i Örebroområdet. Under 2014 är målsättningen att finnas med i ca 100 olika byggnadsprojekt.

Förhoppningen är att konceptet ska skapa en liten revolution inom byggbranchen.

– Genom förbättrad arbetsmiljö samt kortare byggtid och mindre kostsamt byggande så måste detta bli en succé, säger Dick och ler.

Det är inte svårt att förstå att företaget tror stenhårt på sin idé. Under 2015 har man troligen en större serieproducerande fabrik startad någonstans i närområdet. Det kommer sannolikt att generera arbetstillfällen, det är precis den typen av tillväxt som är välkommet i Örebro län.

Inför det kommande året söker företaget nya byggprojekt, helst inom Örebro län.

– Vi söker även en samarbetspartner som kan hjälpa oss att bygga vår nya produktionsanläggning, avslutar Dick Andersson.

Text och foto: Mats Turesson

– Under julmånaden har vi nog lika mycket människor som söker sig till kyrkans verksamhet av olika slag som vi har tillsammans de övriga 11 månader av året, berättar Ingemar Söderström, kyrkoherde i Örebro. Decembermånaden med jul- och nyårshelgen är en alldeles underbar och speciell tid för oss, en tid av mycket glädje, tradition men också reflexion.

– Ur ett kristet perspektiv så är julen starten på livet, det var då som Gud föddes till människa genom Jesus, förklarar Ingemar.

Plötsligt utstrålar Ingemar Söderström pigghet, energi och glädje. I inledningen av vårt möte kunde man tydligt se att han sannolikt har jobbat hårt och intensivt den senaste tiden. Det är mycket att göra inför årets mest intensiva arbetsmånad. Men som sagt, när Ingemar med egna ord får berätta om kyrkans aktivitet under julen då kommer energin fram med sprudlande entusiasm.

Han fortsätter att berätta om Jesus födelse, själva grunden för julen ur det kristna perspektivet. Hur Jesus genom sitt liv visade på många delar i det mänskliga livet. Han berättar hur Jesus gör uppror mot den diktatoriska överhögheten och hur Jesus står för nedbrytandet av negativa hierarkier och avstånd mellan människor.

Ingemar poängterar ett citat som Jesus sa; Jag kallar er vänner. I det kan man dra mycket långtgående slutsatser om hur människor bör leva tillsammans, enligt Ingemar.

Till kyrkan är alla välkomna, ni är alla våra vänner. Det blir min känsla av Ingemars berättelse. Och under juletid känns detta lite extra.

– Vi har så mycket verksamhet i december, under 20 dagar har vi bland annat 28 konserter bara i Nikolaikyrkan, berättar Ingemar.

Att musiken och sången är viktig förstår man av hans entusiasm. Julpsalmer som de allra flesta känner igen, körer av olika slag och mängder av blandad musik, det ger värme och sprider glädje.

Men det är inte bara musik och gudstjänst som bjuds. I församlingshem och kyrkor finns ett stort utbud av verksamhet, allt ifrån enskilda samtal med människor som önskar träffa någon från kyrkan, till traditionellt julfirande med julmat, Kalle Anka och julklappar.

Arbetsmässigt så är det en ansträngande tid för alla anställda, det blir många arbetstimmar.

– Men den stora mängden besökare, barn som gamla, ger sådan energi tillbaka, så det känns aldrig jobbigt trots många arbetstimmar, förklarar Ingemar. Dessutom så har vi en stor mängd ideella krafter som hjälper oss, till exempel alla körer, musiker och kyrkvärdar. Utan dem skulle vi inte klara av verksamheten i december.

Text och foto: Mats Turesson

Annons

Vi har träffat två utförare som fullt ut har valt att arbeta ekologiskt. Båda dessa är verksamma inom hälso- och skönhetsbranschen. Marie Strömberg är Eco-frisör och Carina Adolfsson är medicinsk fotvårdsterapeut.

Marie, som i många år arbetat som traditionell frisör, valde att utbilda sig till Eco-frisör bland annat för att hon kände att hon inte mådde bra i arbetsmiljön. Det var främst kemikalierna som Marie reagerade på, så som hårfärger och hårspray. Marie berättar att trots den dåliga arbetsmiljön så är det få som tagit steget att jobba ekologiskt.

- Det är många i frisörbranschen som fått olika typer av fysiska problem, förklarar Marie.

Numera tillverkar hon sin egen hårfärg, med en blandning av ekologiskt odlade eller vildväxande växter, vegetabiliska oljor, honung och vin.

- Allt vi har i håret ska vi kunna stoppa i munnen,  hävdar Marie.

För varje kund utarbetas färgen individuellt. Även produkter som Marie använder i sitt arbete men inte gör själv är fullt ut ekologiska. I det miljömässiga och ekologiska så är det inte bara produkten det handlar om. Det handlar om helheten av kunden och människan. Det är mycket som spelar in hur håret mår, inte bara produkterna vi har i det, utan även hur vi mår i övrigt.

- Håret är en lagringsplats och en tankningsplats, där man kan läsa av mycket respektive ge mycket, säger Marie.

De som sökt sig till Marie för hårbehandling är i regel ekologiskt intresserade, eller har fått någon typ av problem med och efter andra behandlingar. Tex sprött och trasigt hår, eksem och andra allergiska reaktioner.

Carina, som är utbildad medicinsk fotvårdsterapeut, hävdar att vi tar bättre hand om våra bilar än om våra fötter.

- Våra fötter är kroppens motorer. Vi kommer att använda dem till att gå ungefär 5 varv runt jorden, under vår livstid, säger Carina.

Även Carina har valt att arbeta med miljömässiga och ekologiska produkter. Allt från fotbadet till den fotsalva, som avslutar behandlingen. Då Carina är medicinsk fotvårdare, så måste hon dock följa vissa regler och föreskrifter när det gäller just den medicinska biten.

Annons

Tillsammans hävdar Marie och Carina att det är helheten som är det viktiga. Det handlar inte bara om att använda ekologiska produkter, utan det väsentliga är att man ser på den enskilda företeelsen i sitt sammanhang. Till exempel att torra spruckna hälar inte bara skall behandlas med fotfil och salva, de kanske i själva verket uppkommit för att vi dricker på tok för lite vanligt vatten.

Något annat som de båda tar upp är att vi människor verkar må sämre numera. Vi har sämre fysisk status och är mer stressade. Något som verkligen överraskar oss på Örebro4you, är att Marie och Carina samt deras kollegor samstämmigt berättar att det är framförallt de yngre som mår sämre idag. Finns det en sanning och vetenskaplig grund i detta så är det verkligen en alarmerande utveckling vårt samhälle befinner sig i.

Frågan är väl då varför inte alla, eller åtminstone fler, väljer de ekologiska alternativen. Det gäller såväl utförare som kunder. Kanske är det så att huvuddelen av oss inte ser ett problem i dagens hår- och hudvård eller finns det rent av för få ekologiska alternativ?

Text och foto: Mats Turesson

Det är ”Kockkampen”, ”Det stora matslaget”, ”Halv åtta hos mig”, ”Arga kocken”, ja jag rada upp hur många programnamn som helst. Ja vaddå då, tänker du. Men jag tänker, vill vi verkligen se allt det där?

Om det nu måste vara ytterligare ett program om mat vill jag se ett program där pizzabagare tävlar om den godaste pizzan eller där McD och BK avgör en gång för alla vilken hamburgare som är den godaste. För det är ju ändå den typen av mat som säljs mest.(Ingen vetenskaplig undersökning stödjer detta påstående.)

Sen kanske ni andra vill se på de där matlagningsprogrammen för att ni ska få inspiration till den stora middagen ni ska ha på lördag.

Men allvarligt talat, med handen på hjärtat, kommer du egentligen inte laga den där grytan du gjort så många gånger förr och som du vet att de flesta tycker om? Kommer du egentligen inte till efterrätt ta fram ett paket tresmakglass till ungarna och göra creme brulé till de vuxna?

För det är det du alltid gjort , ända sedan dina hårda studentdagar i det lilla studentkyffet till kök du hade då. För är det verkligen inte så, att du bara önskar att du kunde laga mat och att du innerst inne vet att du inte kan mer än 3-4 maträtter utantill?

De där andra rätterna du lagar till middag åt barnen på vardagarna är väl inte några riktiga maträtter, det är väl bara uppvärmd pasta, sönderkokta korvar och en himla massa ketchup? Du säger att ni lagar fredagsmiddag på fredagar, men vi vet ju allihop att det är taco på menyn som alla andra fredagar. Och taco, är det verkligen att laga mat?

Jag vill jämföra matlagningshysterin och önskan om att kunna laga mat med ”idol” och de andra jag-vet-att-jag-kan-sjunga-för-det-har-mamma-sagt-programmen. Vi tittar på dessa program för vi vill alla kunna sjunga, vi har alla en önskan om att synas och kunna stå på en scen och visa att vi kan vi med.

Men jantelagen, och i de flesta fall även förståndet, har tagit över och säger till dig att du inte kan sjunga och om du mot all förmodan skulle kunna det, skulle du inte resa dig upp ur tv-fåtöljen och öppna fönstret och ropa ut till grannskapet att så var fallet.

Men så kommer vi till den där lilla klicken av människor som ställer sig och köar från tidiga morgon till sena kväll för att de av någon outgrundlig anledning verkligen tror att de kan sjunga.

Sen när juryn, eller vilka de än må vara, säger åt dig att du inte kan sjunga, att du ska sluta sjunga och att du ska ha munkavle på dig i duschen för att rädda livet på silverfiskarna som så fort du stiger in i duschen försöker dränka sig själva för att det oljud som kommer ur din käft är rena dödsångestplågan, ja då har du mage att ställa dig upp och gråta.

Du har mage att ställa dig mitt i rutan på bästa prime time och gråtandes säga att din mamma faktiskt sagt i hela ditt liv att du har en fantastisk sångröst. Men vet du vad; din mamma ljög! Du är urusel på att sjunga! Du är så jävla dålig på att sjunga att till och med jag hellre sätter mig och tittar igenom alla allsvenska fotbollsmatcher, som brorsan spelat in, på raken.

Det är lite av det jag vill försöka få dig att förstå vad gäller matlagningsprogrammen också. Du blir inte bättre i köket bara för att herrar- och damer-superkockar lagar mat för dig, även det på bästa prime time. Vissa har det, andra inte. Har du det så behöver du inte titta på de här programmen. Har du det inte, spar dig själv lite tid och köp en pizza istället!

Själv kan jag inte skriva mer nu, för pizzerian ringde och frågade om jag ska ha samma pizza idag som alla andra söndagar…

Text: Peter Rudelius

Är det bra att ha två klubbar som satsar lika hårt på att nå högsta nivå i seriesystemet? På många vis är det sannolikt det. Men är det realistiskt att det går att få fram två klubbar och lag till högsta serien från samma stad? Det är troligen inte lika lätt att svara ja på den frågan.

Även om innebandy inte kräver samma resurser som de mer penga- och resurskrävande fotboll och hockey, så krävs det en hel del för att klara av att vara med på toppnivån och spela. Det gäller allt från sponsorintäkter, publik, spelarmaterial, ledare, funktionärer och lokaltillgång.

Om resurserna räcker för att Örebro ska klara av att ha två lag i SSL, då är det väl riktigt bra. Om det är just de samlade resurserna som begränsar möjligheten och att det därmed inte blir något lag som klarar av att ta sig till den högsta nivån, då är det naturligtvis sämre. Eller är det inte viktigt att behöva finnas i den högsta serien?

Efter möten med representanter från respektive klubb så är det tydligt att den högsta nivån är det man satsar på, det är det som är en stor del av drivkraften.

De två klubbarna skiljer sig åt en hel del. Lillån IBK är en klubb som funnits i Lillån ca 20 år, först som en del i Lillåns IF men sedan ca 10 år tillbaka som egen förening.
IBF Örebro är en nystartad förening där elitlaget från början är den bärande stommen i föreningen. IBF Örebro har sin historia i flera föreningar, bland annat Axberg.

Innebandyn i Örebro har en till del turbulent närtidshistoria med uppgång och fall. Lite undertoner av frustration över den historien kan skönjas i våra dialoger med Micke Björling, sportchef i IBF Örebro respektive Micke Sandberg, ordförande i Lillån IBK.

Båda utstrålar dock framtidstro och en stark tro på den egna föreningen. Det råder en mycket stark tävlingsnerv mellan klubbarna, de närmaste åren är mycket viktiga för att driva fram innebandyn i Örebro till högsta nivån. Det är kanske genom de sportsliga resultaten de närmaste säsongerna som man kan finna en bra elitlösning som cementerar ett eller flera lag i högsta ligan.

Vilka är de båda kombattanterna?

Lillån IBK
Klubben är i innebandysammanhang en ganska gammal förening som startade för ca 20 år sedan.

–Flera av våra seniorspelare har spelat många år i klubben, berättar Micke Sandberg, ordförande i Lillån IBK. Men vi har samtidigt en hel del unga spelare, snittåldern i herrlaget ligger nog på ca 20-22 år och de äldsta spelarna är runt 33-34 år.

–Vi har en stor bredd och stor ungdomsverksamhet, det ger oss möjligheten att få bra seniorlag, både på herr- och damsidan, fortsätter Micke. Vi har ca 200-300 åskådare på hemmamatcherna, utom vid derbymatcherna mot IBF Örebro, då hoppas vi på fullsatt.

Jag kan konstatera att de båda föreningarna bedömer publiksnittet på sina matcher ganska lika, IBF Örebro anger samma siffror.

–Jag tror att nästan 50% av publikantalet ser båda lagens hemmamatcher, säger Micke Sandberg, det är hängivna innebandyälskare.
Enligt Micke är dock publiksiffrorna för låga.

–Om fler kom och tittade på en första match så skulle de komma tillbaka och fastna för innebandyn. Innebandy är snabb, teknisk, tuff och mycket spännande, säger Micke.

Målet för Lillån denna säsong är att hamna topp fyra i grundserien. Sedan att vinna slutspelet och gå upp i SSL.

IBF Örebro
Klubben är mycket ung, den startade i maj 2011. Klubben har dock på kort tid lyckats få igång både elitverksamhet och ungdomslag.

–När det gäller vårt seniorlag så har vi startat med att bara satsa på unga talanger. För de som ska spela hos oss ska viljan att verkligen vilja träna innebandy vara A och O, förklarar Micke Björling, sportchef i IBF Örebro. Ingen i laget är äldre än född -88 och snittåldern är 19 år.

–Målet är att vi ska vara som bäst om 2-3 år, och det med nuvarande lag. Vi gick rakt igenom div 1 obesegrade förra säsongen och gör alltså vårt första år i allsvenskan detta år, fortsätter Micke Björling.
–Det är viktigt att kemin fungerar bra, både i lag och i föreningen. Ambitionen är självklart att spela i SSL, fortsätter Micke Björling.

Det blir spännande att följa den fortsatta säsongen och innebandyutvecklingen i Örebro. Båda lagen spelar i Allsvenskan södra och endast ett lag kan gå upp till SSL därifrån.

Sporten mår sannolikt bra av att det finns minst ett lag i högsta ligan, det drar publik och det bidrar även till att locka barn och ungdomar till innebandyn. Samtidigt är det nödvändigt att finns utrymme för många klubbar och bred ungdomsverksamhet i Örebro, det ger den bredd och bas som behövs för innebandyn i det långsiktiga perspektivet.

Fakta
Nästa derbymatch: 7/12 kl 1300 i Idrottshuset

Alsvenskan, södra och norra – näst högsta nivån i Sverige
SSL (Svenska Superligan) – högsta nivån i Sverige
Två lag, ett från södra och ett från norra går upp i SSL till nästa säsong.

Lillån IBK
Herrlaget: spelar i Allsvenskan
Damlag: spelar i Div 2
Ca 400 licensierade spelare
12 st herr-/pojklag
5 st dam-/flicklag
1 st Pojk-/filcklag  -08

www.lillanibk.se

IBF Örebro (inkl IBF Örebro Ungdom)
Herrlaget: spelar i Allsvenskan
Inget damlag
8 st herr-/pojklag
4 st flicklag

www.orebroinnebandy.se

Har du någon gång funderat på detta med dina känslor? Varför du känner det du känner? Eller vad du egentligen känner? Har du tänkt på varför du ibland känner dig så provocerad av något som kanske är ganska banalt? Hur ilskan bara bubblar upp och du vräker ur dig något till din partner som du ångrar i samma stund som orden kommer?  Hur du helt plötsligt hör dig själv skrika till din 5-åring och den mysiga stunden som du sett fram emot hela dagen är förstörd.

Häromdagen passerade jag en lekplats i en park. På avstånd hör jag en mamma ropa:

- Emma kom nu! Jag ser en 4-åring vara helt uppslukad av sitt grävande i sanden. Barnet hör inte. Mamman höjer rösten. Sedan ser jag henne gå med bestämda steg mot bilen, öppna bildörren och innan hon sätter sig fullkomligt vrålar hon:

- Då skiter vi i kalaset imorgon! Det blir inget kalas, hör du det! Hon smäller igen bildörren och startar bilen. Nu reagerar barnet, släpper spaden och springer gråtande och skrikande för allt vad hon kan mot bilen som sakta börjar rulla. Paniken lyser i hennes ögon.

Barnets mamma var verkligen arg. Raseriet riktigt lyste om henne. Men jag funderar ändå, är hon egentligen arg på sitt barn? Jag tvivlar på det. Jag tror det ligger helt andra känslor bakom om man skrapar lite på ytan.

I mitt arbete med coaching av människor i olika situationer så har jag särskilt intresserat mig för känslan ”ilska”. Min erfarenhet är nämligen att ilska är en ”slarvkänsla” som vi handskas vårdslöst med. Att den används som maskering av andra känslor. Att bakom ilskan finns känslor av helt annan karaktär. Att ilskan blir som ett ”skydd” mot djupare känslor som vi inte riktigt vågar visa, vare sig för oss själva eller andra.

Alla känslor har en funktion i kommunikationen med andra. Ilskans funktion är att visa att en gräns är nådd eller har överträtts.  När någon visar stark ilska så är den spontana reaktionen från omgivningen att dra sig undan. Ilskans funktion är att skapa avstånd. Och i vissa situationer är det fullständigt relevant och på sin plats, men långt ifrån så ofta som den förekommer.

Jag vill påstå att ilskan vanligtvis maskerar känslor som rädsla eller sorg. Att det är varianter av dessa känslor som ligger bakom det som visas genom ilska. Att jag egentligen är ledsen eller orolig för någonting, men istället för att visa det, så blir jag förbannad. Mamman i parken som skrek på sitt barn bar säkert på en mängd känslor.

Men istället för att ta ansvar för dessa känslor så blev hon rasande på sin lilla dotter och lekstunden fick ett mycket tråkigt slut. Kanske handlade det om stress eller en känsla av att inte räcka till. Känslor som grundar sig i rädsla.

När du tappar humöret och blir arg så skulle jag vilja utmana dig och fråga: Vad känner du mer en ilska? Finns det andra känslor bakom? Känslor som du behöver hantera och ta ansvar för, istället för att låta dem gå ut över dina barn, partner eller kollega?

Ilska skapar avstånd mellan människor. Sorg och rädsla är känslor som söker närhet. När du är ledsen behöver du tröst. När du är rädd behöver du någon som ger dig trygghet. Du visar ilska och fräser åt din partner, men är egentligen ledsen för att du inte får den närhet du längtar efter.

Eller kanske bär på en sorg som handlar om någonting helt annat. Men istället för att uttrycka att du är ledsen så är du ilsken, lättretlig och sur. Du är i behov av närhet och stöd, men agerar på ett sätt som leder till ensamhet.

Om du är lättretlig och blir arg för småsaker. Gå till källan. Ta reda på vad det handlar om i grunden. Lyssna inåt och fråga: – Vad känner jag mer än bara ilska? Prata sedan om detta med någon som är en bra lyssnare och som du har stort förtroende för. Det hjälper dig att bli mer genuin i din kommunikation med människor som står dig nära.

¬Det finns ju inte idag, att man ska hålla i en tjej, säger Knut. Dagens unga dansar och umgås inte på samma vis som vi i föräldragenerationen gjorde. Jag förstår knappt hur killar och tjejer träffar varandra idag, fortsätter Knut lite skämtsamt.

Det är många unga som vill lära sig att dansa, det har det alltid varit genom åren. Men det är inga barn eller ungdomar som vill börja med pardans, alla vill dansa disco eller hip hop/street.

När det gäller vuxengrupper finns det ett stort intresse att lära sig att dansa, främst bugg och foxtrot. Men så har det alltid varit, populariteten har hållit i sig genom åren. Kanske är dessa dansutbildningar lite av ett substitut till ”att gå ut och dansa”, nu när det knappt finns några uteställen där det spelas dansbandsmusik.

Varför har dansen då förändrats? Enligt Knuts teori beror det på musikutbudet, och det är musikutbudet som styr danskulturen. Idag lyssnar inte unga människor på dansbandsmusik.

Danskulturen idag, för barn, ungdomar och unga vuxna, handlar uteslutande om disco och hip Hop/street. Idag är det också en mycket stor andel tjejer som dansar.

– Vi har cirka 400 unga dansare och av dem är det bara tio som är killar, berättar Knut. Det är anmärkningsvärt, dans är något som verkligen lämpar sig lika bra för både tjejer och killar.

Även när det gäller killars svala intresse för att lära sig dansa, så kan programmet Let´s Dance ha påverkat negativt.

– Den signal som delar av programmet ger skrämmer bort många killar, tror Simon Säborg, Knuts son och en av de tio killarna som dansar aktivt. Det spelas för mycket på fjolligheten med till exempel alla kommentarer om de manliga deltagarnas stjärtar o.s.v. Jag tror att det avskräcker många grabbar från dansen.

Jesper Pettersson, som också dansar aktivt, håller med i den funderingen.

Annons

Ingen skugga faller dock på danslärarkollegan Dermot Clemenger, som också är en av domarna i programmet. Den allmänna uppfattningen är att Dermot gör en bra insats och därmed ger bra goodwill åt dansen som sådan och Örebro.
– Vi är goda kollegor som arbetar i samma bransch, vi känner varandra väl och vi båda älskar det vi håller på med, säger Knut.

Simon Säborg och Jesper Pettersson är två dansare som har lyckats inom tävlingsdansen. Båda tävlar i discodans och lägger ner mycket kraft och tid på att bli så bra som möjligt. Simon tillhör de bästa i världen och hans mål är att bli världsmästare. I discodans kan man tävla enskilt, i par, i grupp (3-7 personer) och formation (8-24 personer).

Av de drygt 400 barn och ungdomar som dansar på K.S.D  är det cirka 130 som tävlar,  varav ungefär 30 i hip hop och övriga i discodans.

Dansstudion är mycket aktiv i tävlingssammanhang och den enda i Sverige som är godkänd att arrangera internationella mästerskap.
Nästa stora tävling är nordiska mästerskapen som genomförs i Örebro den 7-8 december i år. Tävlingen är en öppen tävling, vilket innebär att deltagare från andra länder än de nordiska är välkomna att delta.

Knut Säborg Dansstudio kommer också att arrangera nordiska mästerskapen även 2014 och 2015. 2015 kommer man att arrangera europamästerskapen och man har också ansökt om att få arrangera VM 2016.

Text och foto: Mats Turesson

Invånarna i Kiruna i Norrbotten står inför en unik förändring – på grund av gruvbolaget LKAB:s expandering med malmbrytning under jord måste stora delar av staden flyttas.

Redan idag kan man se hur marken runt centrala Kiruna har börjat rasa, och det kommer fortsätta, deformationerna är cirka fem centimeter per dag. Samtidigt är många överens om att den stadsomvandling som väntar är nödvändig. Det statliga gruvbolaget LKAB (Luossavaara Kiirunavara AB) måste få utöka sina brytningar av den stora mängd järnmalm som visat sig finnas under tätorten.

Staden Kiruna grundades för drygt hundra år sedan av den första gruvdisponenten Hjalmar Lundbohm Han hade fått uppgiften att undersöka järnmalmsfyndigheterna under bergen Luossavaara och Kiirunavara och att skapa en gruvindustri. Han fick också uppdraget att bygga bostäder och annan service åt gruvarbetarna. Under ett par decenniers tid växte staden från nästan ingenting till dryga 7 000 invånare.

Idag finns flera byggnader från den tiden kvar, bland annat en disponentvilla, ett gruvhotell och en kyrka. Byggnader som måste rivas, eller i bästa fall, monteras ned för att kunna flyttas till en ny plats.

En av de byggnader som berörs tidigt är stadshuset, en arkitektritad, prisbelönt byggnad med ett högt klockspel på taket. Interiören är utformad som en kopia av Blå hallen i stadshuset i Stockholm med en stor sal och en pampig trappa upp till första våningsplanet.

Enligt planerna ska det rivas, och sedan ska ett helt nytt stadshus byggas på en ny plats, bekostat av gruvbolaget. Men just det byggnadsminnesmärkta stadshuset har varit föremål för många diskussioner. Eftersom det är ett byggnadsminne får inga inventarier plockas bort för att ta med till det nya huset, men att häva en byggnadsminnesförklaring är inte helt enkelt. Samtidigt förstörs ju ändå allt om byggnaden bara får stå kvar för att rasa. Under hösten har en arkitekttävling fått avgöra hur det nya stadshuset ska se ut.

Det är flera tusen Kirunabor som måste lämna sina hem på grund av gruvan. Mitt i centrum försvinner bland annat de bruna höghusen från 60-talet, kallade Snusburken och Spottkoppen, ritade av arkitekten Ralph Erskine. Namnet Snusdosan sägs komma av att punkthusen som har konvext välvda väggar åt alla håll, uppifrån har samma form som dåtidens snusdosor.

För husägare har utlovats en ersättning som motsvarar marknadsvärdet plus 25 procent. Men det är inte lätt att hitta en ny bostad i Kiruna i dag. Liksom i många andra kommuner i kris i början på nittiotalet, revs bostadshus. I Kiruna handlade det om flera hundra lägenheter som då stod tomma. I dag råder bostadsbrist. Samtidigt måste inflyttningen öka, både LKAB och Kiruna kommun är arbetsgivare som i dagsläget har ett konstant behov av personal.

Både disponentvillan och det bolagshotell som Hjalmar Lundbohm lät bygga finns kvar idag, men ligger inom det område som inom kort väntas rasa. Det gör även Kiruna kyrka, en träkyrka i form av en lappkåta som stod klar 1912. Den ritades och utsmyckades med hjälp av Hjalmar Lundbohms många kultur- och konstnärsvänner inom den svenska kultureliten, bland annat skapades altartavlan av prins Eugen.

Vissa byggnader i Kiruna kommer att kunna flyttas till en ny plats, men det är bara en liten del. Det handlar både om ekonomi och om det ens är praktiskt möjligt att flytta ett hus.

Den stora stadsomvandlingen i den lilla orten i norra Sverige har dragit världens ögon till sig. För det som sker i Kiruna är unikt. Det har aldrig genomförts något liknande någon annanstans. För myndigheterna, politikerna och inte minst invånarna kommer det bli något exceptionellt. För den intresserade är det en god idé att göra ett besök där nu – om några år kommer Kiruna att vara en helt annan stad.

Text och foto: Margareta Karlsborg

- Jag bodde på ett lite halvsunkigt hotell för 7 dollar natten, men det var helt ok, berättar Åke. På den tiden stod dollarn i tre kronor, det var alltså ett väldigt billigt boende, berättar Åke.

Under den hösten besökte jag över 300 utställningar och bekantade mig med alla då kända gallerister i New York. Två namn som Åke lyfter fram som några av de främsta inspiratörerna är Willem de Kooning och Mark Rothko.

- Jag fick en otrolig kick, det fullkomligt knockade mig, när jag såg de Koonings tavlor, berättar Åke.

Efter hemkomsten från USA satte Åke igång med måleriet med full kraft. Han hade fått precis den inspiration och målarlust som han hade hoppats på. Åkes första utställning av hans egna abstrakta expressionism blev dock långt ifrån den succé han hade hoppats på.

- Jag ställde ut min första produktion på flera platser, bland annat Linköping, Göteborg, Umeå, Skagen i Danmark och Norrköping. Jag sålde ingenting och det var helt tyst från recensenterna, förklarar Åke.

Han konstaterar att det var alldeles för annorlunda och alldeles för tidigt med den typen av konst i Sverige. – Jag upptäckte senare att det tog ca fem år innan trenderna i New York fick sin spridning till Sverige.

Bjurhamn lät sig dock inte nedslås av detta utan fortsatte med kraft sitt nyfunna måleri. Den stora vändningen kom plötsligt då han fick en köpare som köpte 70 stycken av Åkes tavlor. Konstnärsskapet hade nu fått en starkare grund, och det gav sannolikt Bjurhamn självförtroende och förnyad skaparlust.

Det har blivit ca 75 utställningar genom åren. En av de mest betydelsefulla är utställnigen ”Den stora tystnaden” som Åke gjorde tillsammans med skulptören Bo Olls. Utställningen turnerade runt i Sverige, bland annat till Uppsala konstmuseum, Kulturhuset i Varberg, Sandvikens konsthall och Galleri Händer i Stockholm.

- Tavlorna sålde bra, det var naturligtvis mycket glädjande, säger Åke.

Åke fick efter detta Nordiska rådets vistelsestipendium på Sveaborg. Under vistelsen på Sveaborg målade Bjurhamn ytterligare en utställning, ”Mognadens trädgård” som ställdes ut på Norrköpings konstmuseum och i Linköpings domkyrka.

Åke Bjurhamn målade under sin mest produktiva tid ca 50 tavlor om året.

- Numera blir det färre antal, men måla kommer jag aldrig sluta med, förklarar Åke. Mina verk börjar även dyka upp på aktioner, och det är ganska naturligt med tanke på hur många år jag varit verksam.

Människans liv varar sällan mer än 100 år – konsten kan vara för evigt.

Text och foto: Mats Turesson

Åker du till London så är shopping i stort sett ett måste. En av de största gatorna är Oxford Street, och här finns allt ifrån Forever 21, Topshop, River Island till de mer exklusiva butikerna som Louis Vuitton, Chanel, Versace och Ralph Lauren. Under vinterhalvåret lyser gatan upp av julbelysningar och det finns inget bättre än att ströva runt Oxford med en Starbucks kaffe i handen.

Något som London även har tusen av är marknader. På matmarknaden vid London Bridge kan du få testa mat från världens alla hörn så som krokodil eller känguru. En annan typ av marknad är Camden market som var mer eller mindre känd som punkarnas kvarter under 80-talet. Idag är Camden en av Londons största marknader som drar tusentals turister varje år, här finns kläder, skor, och smycken i mängder. En del av Camden market ligger i ett stall där de små butikerna ligger i de gamla boxarna där hästarna stod. Ett mycket mysigt ställe där du kan fynda precis allt!

Vill man ha den riktiga `Jag är i London” känslan så ska man åka till Westminster Abbey. Här kan du stå på bron ovanför River Thames med utsikt över London Eye eller stå precis nedanför Big Ben. Härifrån kan man även ta sig en 10 minuters promenad genom en av Londons alla parker så kommer man till Buckingham Palace. Har man tur kan man komma lagom till ett vaktbyte annars kan man sätta sig och ta en fika i St. James Park som ligger precis intill slottet och mata de förvånansvärt tama ekorrarna.

En utav de absolut häftigaste sevärdheterna tycker jag definitivt Piccadilly Circus är, det är mycket neonljus och neonskyltar men musikvideos spelas också flitigt ifrån byggnaderna. Den absolut bästa tiden att åka till Piccadilly är när solen gått ner och skyltarna lyser upp i mörkret. Här omkring finns även många restauranger att välja emellan, så varför inte ta sig en matbit, sätta sig på en uteservering och njuta av allt folk som rör sig omkring Picadilly Circus.

Ett stenkast därifrån ligger Trafalgar Square. Här hittar du mängder av skulpturer och statyer, allt ifrån enorma blå kycklingar till lejon. Trafalgar Square är en av de största sevärdheterna och lockar mängder av turister.

Efter en hel dag av sightseeing är det bästa man kan göra, att gå in på en av de tusentals olika pubarna i London och avnjuta en kall öl eller pint som man säger här och varför inte kolla på en fotbollsmatch? Att Londonbor lever för sin pint och för sin fotboll är ingen myt och jag rekommenderar starkt att utforska pubarna när du väl är i London.

Tröttnar du på den brusande storstaden och vill koppla av lite så finns det, som jag nämnde tidigare, parkupplevelser mitt i staden. Vi har S:t James Park intill slottet, men även Kensington Gardens, Green Park (granne med London Zoo) eller också den kanske mest kända av dem, Hyde Park.

Så nu hoppas jag att om du ska göra den där weekend resan du så länge längtat till, till staden som bara ligger en kort flygtur bort, faktiskt gör det. London är en fantastisk stad som jag tycker alla ska få uppleva.

Text och foto: Angelica Turesson

Pedagogiken har få rockstjärnor, om ens några. John Hattie är den som kommer närmast den statusen. Inte så att han slår sönder hotellrum och kastar ut tv-apparater genom fönstren, verkligen inte. Han är en lågmäld person som helst pratar om sina barn, men hans forskning om vad som funkar och inte funkar inom skolan har gjort honom till en rockstjärna hos lärare runt om i världen.

Som professor inom utbildningsområdet vid universitet i Auckland funderade han på vad som egentligen lyfte elevernas kunskapsresultat. Så han började planera att inleda en forskningsstudie. Efter ett tag insåg han att det redan fanns gott om sådana studier. Väldigt gott om. Tusentals studier med miljontals elever. Istället beslutade han sig för att sammanställa dessa studier och se om det fanns några gemensamma slutsatser som kunde dras.

Hans bok från 2009, Visible Learning – Synligt lärande – baserade sig på 50 000 studier och 800 metastudier med totalt 80 miljoner elever. Äntligen fanns det svar på vad forskningen sa. Hur stor påverkan har klasstorleken på barnens inlärning? Är det bra eller dåligt om en elev får gå om en årskurs? Vad händer om några får gå snabbare fram? Vad spelar egentligen läraren för roll? Vad är det som ger den allra största, positiva, effekten på elevernas lärande?

Hattie har gjort en gradering av hur 138 olika faktorer påverkar resultaten positivt eller negativt. Om påverkan är 1.0, så är det en stor skillnad. Om vi översätter det till längden på en människa, så är det skillnaden på en person som är 183 centimeter lång och en som är 160 centimeter. Om påverkan är 0.2 så motsvarar det en person som är 183 centimeter och en annan som är 182 centimeter. I det närmaste försumbar och väldigt svårt att avgöra genom att bara titta på personerna.

En positiv effekt på 1.0 är alltså mycket stor, medan en på 0.2 är väldigt liten.

Vad funkar?
Allra störst effekt, +1.44, är elevens självskattning av betyg. Det betyder att eleven är duktig på att veta hur den ligger till i relation till kunskapsmålen. Vad som krävs för att uppnå ett visst betyg och hur nära eleven är att uppnå betyget. Alltså en stor förståelse för sina egna kunskaper och sitt eget lärande.

För att bli duktig på detta behöver eleven hjälp från läraren. Men inte vilken lärare som helst. Det viktigaste budskapet här är, enligt Hattie, inte att lärare har stor betydelse för elevernas resultat. Det väsentliga är att vissa lärare betyder mer än andra. Därför ligger faktorn “tillhandahålla formativ bedömning” högt med +0.90 och återkoppling på prestationer, +0.73. Alltså att läraren ger eleven bra feedback, hur denne ligger till och vad som krävs för att nå nästa mål. Sådant är bra lärare duktiga på.

Bland de mest positiva effekterna på studieresultaten finns snabbare studiegång (+0.88), videoanalys av undervisningen (+0.88), studiero (+0.80), mångsidiga insatser för elever med särskilda behov (+0.77), lärares tydlighet i undervisningen (+0,75) och ordförrådsprogram (+.0.67).

Det finns även sådant som är direkt negativt för studieresultaten. Som att familjen lever på socialbidrag (-0.12), sommarlov (-0.09), gå om en årskurs (-0.16) och byte av skola (-0.34). Effekterna är små, i det närmaste försumbara, men ändå negativa.

Vad hamnar då detta med klasstorlek? Vilken påverkan har det på studieresultaten? Klasstorlek har en positiv effekt, men på endast 0.21. Översatt i längd alltså skillnaden mellan en person på 183 centimeter och en på 182 centimeter.

Och då är inte kostnaden för att minska klasstorleken inräknad. Att ha färre elever i en klass innebär att det behövs fler lärare. Den största kostnaden i skolan är för personalen. Det är alltså viktigare att investera pengar i att ha bra lärare, än många lärare. Visst önskar vi oss alla både bra lärare och många lärare, men så god brukar sällan ekonomin vara i skolan.

Nästa gång du hör en politiker säga att de ska satsa på mindre klasser, tänk då på vad 50 000 studier om kunskapsresultat har sagt. Det är bra lärare som är det viktigaste, inte hur många elever de undervisar. En bra lärare som undervisar fler elever är bättre än en dålig lärare som undervisar få elever.

Text: Redaktionen

Ibland tänker jag att det är på ett liknande sätt i relationer och i synnerhet kärleksrelationer. Att ju närmare vi är varandra, desto större blir laddningen.

Det händer att jag får frågan, varför bråkar jag så mycket med den jag älskar mest? Ett av mina svar är, därför att hon eller han angår dig. Därför att ni förmodligen lever nära varandra. Litegrann som med de elektriska plattorna i fysiken, det slår fler blixtar emellan när plattorna är riktigt nära varandra.

Kanske du lever i en relation där det blixtar ofta? Att det är så mycket konflikter så att du funderar på att avsluta relationen, trots att det fortfarande finns både kärlek och attraktion.

Låt mig ge dig några tips som kan hjälpa i dig vid en konflikt.

Om du ska framför någon form av negativt budskap till din partner så finns det tre frågor du bör ställa dig själv. Om svaret är nej på någon av dessa frågor så bör du tänka ett varv till innan du framför ditt budskap.

1. Är det sant?
2. Är det rätt tidpunkt?
3. Är det konstruktivt?

Den första frågan, är det verkligen sant det jag tänker säga? Jag menar inte att du medvetet ljuger. Men det är så lätt att förstärka och generalisera. Exempelvis lägga till; – Varför gör du alltid…. eller; – Varför kan du aldrig…. Håll dig stället till precis hur det var du upplevde det utan att lägga till eller överdriva ditt budskap.

Den andra delen, rätt tidpunkt, är lite med trixig. Det finns risk att skjuta upp det obehagliga och sopa konflikten under mattan. Men det handlar framför allt om att se till att det finns tid att prata färdigt om det som man vill ta upp. Att det kanske inte är lämpligt att ta på telefon eller i sängen innan man ska sova.

Den tredje är frågan handlar om hur jag framför det jag vill säga. Att säga det på ett sätt som ger den andra möjlighet att göra nånting med det. En anklagelse eller en retorisk fråga som; – Hur kunde du vara så korkad och göra på det sättet? Är inte särskilt konstruktivt. Det finns inte så mycket att svara på en sådan attack. Att vara konstruktiv i en konflikt handlar framför allt om att inse skillnaden mellan Du-påstående och Jag-budskap.

Du-påstående lägger allt ansvar på den andre. Ofta förstärkt med generaliseringar, typ; – Att du aldrig kan passa tider! – Du är ju helt hopplös! – Varför tänker du bara på dig själv!? Det finns ingen dialog, finns inget för den andra att ta tag i, det är på nåt sätt redan kört.

Istället handlar det om att använda sig av Jag-budskap. Att involvera sig själv och istället säga; – Jag känner mig mindre viktig när du så ofta missar tider vi bestämt. – Jag upplever att du agerade själviskt i den här situationen. Det är inte så att man blir ”snällare” när man använder sig av Jag-budskap. Det kan fortfarande vara mycket skarp kritik. Men det finns en möjlighet för den andre att göra någonting av den kritik man får.

Att leva nära en annan människa innebär konflikter och motsättningar. Men lär du dig att uttrycka vad du själv känner och upplever, istället för att bara anklaga din partner, ökar förutsättningarna att hitta en väg vidare ur konflikterna.

Text: Sverker Wadstein
Illustration: Michael ”Majk” Lindell

Pierre Hampton, 22 år, lämnade Örebro och Eco Örebro Basket för spel i Norrköping Dolphins inför säsongen 2012. Han stod då i valet att satsa full ut på spelarkarriären i Sverige eller att ta en sista chans som collegestuderande i USA där ha erhållit stipendium för hela studiegången.

- Hade jag inte fått kontrakt med Norrköping Dolphins då, så hade jag åkt till USA, berättar Pierre. Jag egentligen inte så attraherad av collegestudier, jag hade svårt med pluggandet och klarade inte intagningsprovet förrän jag var 20 år. Basketspelet gick däremot mycket bättre.

Pierre Hampton som är född och uppvuxen i Örebro har spelat basket sedan 12 års ålder.  Under barn- och ungdomsåren spelade han även ishockey och fotboll i många år. Vid 13 års ålder vald han dock att helhjärtat satsa på basketen. Som ungdom och junior spelade han i BK Star och sedan KFUM Örebro. Han visade tidigt talang och fick spela med äldre åldersgrupper.

När det var tid att börja gymnasiet valde Pierre att gå på basketgymnasiet Celsius i Uppsala. Han blev kvar i Uppsala i två år, sedan blev det flytt tillbaka till Örebro och Virginska skolan i samband med att Eco Örebro Basket startade i Basketligan och erbjöd Pierre en plats i laget.

Pierre som till 100 % vill satsa på en basketkarriär är mycket nöjd med sin tid i både Eco örebro och Norrköping Dolphins. Han är överraskad att det har gått så bra för honom redan första säsongen i Dolphins, han fick betydligt mer speltid än han räknat med. Inför denna säsong känns det som att han är en självklar del av lagets huvudstomme.

- Mitt mål nu är att få spela ännu mer minuter och att utvecklas individuellt, jag strävar efter att få ett kontrakt med en ännu bättre klubb ute i Europa, säger Pierre. Det är självklart en spelares dröm, att bli så bra som möjligt och att få spela i ett så bra lag som möjligt, fortsätter Pierre.

Samtidigt betonar han att han egentligen inte har bråttom, han trivs både i laget och sin nya hemstad. Jag trivdes väldigt bra i Örebro också, förtydligar han.
Pierre har flickvän som är från Norrköping, i familjen finns även en liten hund.

- Men jag har en enorm vinnarskalle, och jag vill ju bli en riktigt bra basketspelare, säger Pierre.

Hur är det då att leva som basketproffs? Utan att prata om lönenivåer så är det klart att en spelare på Pierres nivå klarar sig. Som spelare i Dolphins har han lön, fri bostad, tillgång till bil och fria måltider. Arbetstiderna som basketspelare är dock tuffa, det är inte mycket ledig tid. Mesta delen av veckan, när vi inte är bortresta för match tillbringas i basketarenan, Stadium Arena, berättar Pierre. Dolphins spelar dessutom i två ligor, Basketligan i Sverige och Baltiska ligan.

- Spelschemat är mycket tufft, men det är ju det jag vill, jag är ju basketspelare. På den lediga tid som finns är det skönast att inte göra så mycket alls, då vill man bara koppla av. Antingen ensam med flickvännen eller tillsammans med lagkompisarna. Jag har även lärt känna Isaac Thelin som spelar fotboll i IFK Norrköping och vi träffas ibland, säger Pierre.

Vid ankomsten välkomnas vi med ett stort leende och mycket värme. Vi får information om tider för eftermiddagskaffe och middag. Rummet är generöst i storlek och tidsenligt inrett med en ståtlig kakelugn som är en av herrgårdens originaldetaljer. Badrummet är modernt och bekvämt. Hela inomhusmiljön andas historia, allt känns mycket genomtänkt men ändå inte för tillrättalagt. Svartå Herrgård erbjuder en synnerligen romantisk atmosfär och känsla av överdådighet.

Omgivningen är definitivt inte sämre den. Herrgårdsparken är välskött och leder ner mot den vackra sjön. Angöringsbryggan är kanske lite väl tilltagen med tanke på att sjön inte är så särdeles stor, men den är helt rätt i proportioner i förhållande till parken och huvudbyggnaden. Staketets bitvis flagnande färg ger en känsla av genuin ålder och charm. Utsikten över sjön är slående vacker och bidrar till en skönt avkopplande fikastund.

Middagen intas i en av de magnifika matsalarna som är omsorgsfullt uppdukade. Menyn gör den i övrigt inspirerande miljön rättvisa. Allt från det nybakade brödet till den sofistikerade och välkomponerade huvudrätten och syndigt goda desserten. Svartå Herrgård är med all rätt kända för sin välsmakande mat. Servicen håller hög nivå och känslan är att personalen har ett personligt engagemang i att ge en så god upplevelse som möjligt.

För de som gillar historiska miljöer och nästan överdrivet romantiska atmosfärer är Svartå Herrgård en idealisk plats.

Service:
Rummet:
Maten:
Atmosfär:
Helhet: