Vi har besökt en av de kattälskare tillika kattuppfödare som är verksamma i Sverige, Hans Boskär och Paulo Boskär som föder upp rasen Ocicat. Det är en i Sverige ganska ovanlig kattras. Ocicat har i år funnits 50 år som egen ras.

– Den uppkom genom ett lyckligt misstag när en kattuppfödare i USA, Virginia Daly, parade en siames med en abessinier, berättar Hans. En av kattungarna var helt fläckig och enligt Virginia Daly, en ful ankunge i det avelsarbete hon försökte åstadkomma. Den fläckiga katten, som fick namnet Dalai Tonga, upptäcktes dock av andra kattentusiaster och därmed startade arbetet med en ny kattras.

Den nya rasen som godkändes efterhand kännetecknas av den småfläckiga pälsen och genom utseendet fick den namnet Ocicat då den påminner om den vilda Ozelotens utseende.

Hans kattuppfödning, som går under namnet Hot Thundereans, är en av cirka tio registrerade uppfödare som finns i Sverige. Det finns endast ett trettiotal uppfödare i hela Europa. För att aveln ska hålla hög kvalitet krävs därför ett samarbete över nationsgränserna, berättar Hans.

Just nu finns sex stycken kattungar hos Hot Thundereans. Det är den femte kullen sedan Hans startade med kattuppfödning. Utöver den nyligen födda kullen så ingår tre honor i uppfödningen. En av dem är dock utplacerad hos fodervärd i Örebro. I Hot Thundereans finns även en fem månader gammal hane, nyligen importerad från Schweiz.

Ocicat är gällande storlek en medel till stor kattras. Det finns cirka 1000 Ocicats i Sverige, av dem är ungefär en tiondel inblandade i kattuppfödning och resten rena sällskapskatter.

– Ocicat är den perfekta sällskaps- och innekatten, enligt Hans. Det är en väldigt sällskaplig ras, de är kärleksfulla, väldigt sociala, intelligenta och dessutom så är det en mycket frisk ras. Det är en mycket seriös avel av Ocicats, det resulterar i väldigt fina katter, fortsätter Hans.

Ocicat är en utpräglad innekatt. Ska de vara ute så är det nödvändigt att de är kopplade eller att man har bra staket eller bur.

– Om de får springa ute i frihet blir de stulna direkt, förklarar Hans.

Seriös kattuppfödning innebär inte bara avel. De allra flesta uppfödare är också mycket aktiva på kattutställningar. Att ställa ut och få katter meriterade verkar gå hand i hand med en fortsatt bra kattuppfödning.

Det är ett omfattande utställningsarbete för att nå den högsta nivån för en katt, Supreme champion.

Det krävs deltagande i minst 16 utställningar. Varav fem internationella utanför Sveriges gränser för att nå dit, avslutar Hans.

På Övratorps gård utanför Vintrosa arbetar Moa Svensk med ridhästar. Hon ansvarar för hästutbildningen, som främst består av allmän ridning och hoppning. Verksamhetens huvudfokus ligger i att utbilda och utveckla hästarna men även utbildning och utveckling av ryttare och hästägare är en del av arbetet.

Hästverksamheten på Övratorp kan förenklat beskrivas i två huvudområden, inridning och ridutveckling (tillridning).
– Det är ett tufft men väldigt roligt arbete, säger Moa Svensk.
Moa har gedigen erfarenhet från arbete med hästar, ridning och hästhoppning. Hon har också genomfört den ettåriga KY-utbildningen, unghästutbildningen, på Flyinge.

– Det är viktigt att man får en välutbildad häst. Det blir både roligare och säkrare att rida då, förklarar Moa. Dessutom så är det nödvändigt att ständigt träna sina hästar, särskilt om man vill tävla.

Inridning
En av huvudbitarna i verksamheten är inridning av unghästar. Inridning sker när hästen är ca 2 ½ år gammal och det sker framförallt på hösten. Detta beror på att hästar oftast föds på våren.

Inridning tar ungefär 8 veckor men det är individuellt från häst till häst, berättar Moa. Det är många moment som ska genomföras och det är väldigt mycket en häst måste lära sig för att kunna fungera som ridhäst. När hästen kommer hit börjar vi från grunden, det gäller att ta det lugnt och försiktigt, det är viktigt att få hästen trygg, förklarar Moa.

Förenklat kan man beskriva inridningsprocessen enligt följande:
* Lära känna hästen, lära den att känna sig trygg av att ha ryttaren nära och runt omkring sig
* Lära hästen att bli hanterad, till exempel att få sina ben upplyfta, att bli borstad o.s.v.
* Ta på träns och bett, gå ut på promenad
* Vänja hästen vid att ha något på ryggen, täckesjord, sadel
* Longchering, styr med lång töm och spö och lär hästen att skritta, trava och galoppera på kommando
* Tömköra, lära hästen att ta kommandon via bettet och tömmarna
* Ridningen genom att bara hänga i ena stigbygeln. Viktigt att få hästen trygg i att ha något på ryggen
* Ridning fullt uppsutten i sadeln, stegvis ökning med längre ridpass och de olika gångarterna.
* Ridning i olika miljöer, i paddocken, ridhus, öppen mark, i skog, på väg o.s.v.

När det gäller utbildning av hästar så skiljer den sig på en väsentlig del från oss människor. Med en häst måste man jobba med varje moment tills hästen klarar av det.

– Det är därför mycket viktigt att man vet hur man ska göra, säger Moa. Att gå för snabbt fram och att för tidigt försöka lära sig ett för avancerat moment kan ge problem i den fortsatta utbildningen. Om man misslyckas med att lära hästen det man planerat i ett moment så sker en negativ inlärning, det vill säga hästen lär sig tvärt om mot det som var avsikten och det kan resultera i stora svårigheter med hästens fortsatta utveckling, förklarar Moa.

Ridutveckling (tillridning)
Precis som man som ryttare behöver ständig träning och utveckling för att bibehålla eller öka sin nivå så behöver hästen detsamma.
– Tillridning ter sig olika för varje häst och ryttare, utifrån det individuella behovet och önskemålet, berättar Moa.

Det handlar om allt från hästar som är svåra att rida eller hantera rent allmänt till väl fungerande hästar som behöver få en extra kick för att till exempel bli en ännu bättre hopphäst. Till skillnad mot inridningen så går det inte att beskriva i punktform vad tillridning innehåller. Det är mycket stora variationer och det ställer stora krav på kompetens och erfarenhet för att kunna veta vad som behöver och kan göras.

– Tillridningsträning är så mångfacetterad, allt från enkla moment som jag jobbar med här på gården till att jag rider hästar under hopptävlingar, berättar Moa.

Hur fungerar det praktiskt när man lämnar en häst för utbildning?
Det är också lite olika utifrån individuella önskemål, men generellt så tar vi hästarna på helpension. Vi står för allt, stallplats eller lösdrift, träning, mat, strö o.s.v. avslutar Tove Svensk, som tillsammans med Moa jobbar med verksamheten på Övratorps gård.

Text: Mats Turesson
Foto: Johan Ardefors

En allt mer vanlig företeelse är hunddagis. För att driva ett hunddagis krävs tillstånd från Länsstyrelsen.

- Det finns krav på både lokalen och kompetensnivån hos den som ska driva verksamheten, berättar Sara Hammar som driver ett av Örebros hunddagis.

Sara är utbildad hundskötare och har även utbildning i hundmassage och rehabilitering. Hon har egna hundar och att hon är en riktig hundentusiast framgår tydligt.

Under de fem åren som Sara Hammar har drivit sitt hunddagis har ett flertal praktikanter utbildats av Sara och hennes kollegor. Att vara just lärling är det vanligaste sättet att få rätt utbildning för att kunna arbeta på ett hunddagis. Den som driver verksamheten upprättar en studieplan som godkänts av Länsstyrelsen och som man sedan utbildar och examinerar utifrån.

Det startas allt fler hunddagis. Det finns det flera skäl till, berättar Sara Hammar.

- Dels har samhället utvecklats och att både män och kvinnor yrkesarbetar, och dels har hundägare blivit mer utbildade och medvetna om hundens behov.

Enligt svensk lag får en hund lämnas ensam maximalt i sex timmar. Hunden, som i grunden är ett flockdjur, behöver aktiveras.

- I ensamhet är en hund till stor del helt passiv och det mår den inte bra av, förklarar Sara Hammar.

Hunddagis fungerar olika. Det som skiljer dem åt är deras placering och till exempel möjligheten till att vara ute, men även den pedagogiska inriktningen, hur hundarna förvaras och tillåts leka samt hur de utbildas. Precis som att hundägare har olika syn och tro på hur hunden skall fostras och utbildas, så finns det olika grundsyn på olika hunddagis.

Här är det viktigt att man som hundägare tar reda på hur och vad som gäller när man väljer att ha sin hund på dagis.

Gemensamt för dem alla är dock att personalen som arbetar där sannolikt är hängivna hundälskare.  Man måste gilla hundar och att jobba med hundar för att trivas på ett hunddagis. Hundskall och andra hundljud är något helt annat än barnlek och barnskrik.

När jag som okänd besökare visas runt bland rum och hundar blir det ett fasligt liv. Men det framgår snabbt att personalen har oerhörd kontroll över sin arbetsmiljö och sina hundar. Sara ursäktar sig lite och går bort till ett utrymme där skallen dånar.

- Hör ni killar, nu får ni vara tysta och lugna ner er, säger hon i normal samtalston.

Det blir direkt helt tyst. Det krävs mycket träning, tålamod och respekt mellan hund och människa för att verksamheten ska fungera.

En dag på hunddagis har likheter med en dag på barnens förskola. Det börjar med lämning på morgonen. Hundarna får då gå in i sina respektive bås och grupper. De är indelade i par eller små grupper som de fungerar bra tillsammans i. Därefter är det rastning i form av en promenad på förmiddagen. Sedan är det lunch och efter det vila och sovstund. På eftermiddagen väntar ett nytt rast- och promenadpass och sedan börjar hämtningen.

Hundarnas dag på dagiset är till stor del utveckling och utbildning. Allt utgår från att hundarna ska utvecklas.

- Det är främst  umgänge och lek med andra hundar och att kunna föra sig på promenad som utvecklas på dagiset. Hundens fostran och utbildning är hundägarens ansvar, säger Sara Hammar.

En hund får börja på dagis vid cirka fyra månaders ålder och inskolningen brukar ta en vecka. De unga hundarna kräver en hel del av personalen.

- Hanhundar upp till två års ålder är mest krävande.

Hundägarna ansvarar också för hundens utrustning och mat. Kostnaden för att ha hunden på dagis ligger på runt 125 kronor per dag om hunden är där regelbundet. Vid kortare placeringar kostar det lite mer.

På Sara Hammars hunddagis tillåts 75 hundar vara inskrivna, i dagsläget är de runt 50 stycken, men alla går inte på heltid. Dagligen är ett trettiotal hundar är på plats.

Text och foto: Mats Turesson

-Från början var det ridning som var intresset, men under gymnasietiden halkade jag in på trav, berättar Mercedes.

Efter gymnasiet började hon på Mantorptravet och jobbade som lärling hos bland annat Bengt R Karlsson. Den längsta lärlingsperioden har hon dock gjort hos Åke Svanstedt i Skaratrakten.

Att vara travtränare med amatörlicens innebär att man endast får träna hästar som man själv är hel- eller delägare till. Just nu är det fem hästar i träning hos MB Trav, i stallet finns dock plats för en häst till.

Hur går travträning till? Det finns naturligtvis olika varianter och synpunkter på det, precis som all annan träning och idrottsutövning. En träningsvecka kan till exempel vara upplagd så att man kör två tunga pass och några lättare samt genomför en tävling. De hästar som finns i Mercedes stall tävlar ungefär varannan eller var tredje vecka om de inte har några skador.

Ett tungt träningspass innebär oftast intervallträning, vilket innebär att hästen körs med sulky under ca 1 timma. I detta fall genomförs det på den eget byggda travrakan som är en förhållandevis tungsprungen och lite mjukare bana.

-Det ger bra träning och är skonsamt för hästarna, förklarar Mercedes. De dagar hästarna inte tränar tunga pass blir det andra lättare aktiviteter. Det kan till exempel vara lättare körning med sulky på grusvägarna, någon travbana eller också tar man en ridtur med dem. Alla travhästar är inte lika lätta att rida, så det gäller att anpassa träningen efter respektive häst, någon kanske man bara får köra, berättar Mercedes.

Ett dagsschema i amatörtränarvärlden kan se ut enligt följande:

06.30 Hästarna får mat och omvårdnad
07.30 När hästarna ätit blir de utsläppta i hagen
09.00 – 15.00 Under dagen blir det sedan tungt eller lätt pass för samtliga hästar. Efter passen blir det normalt frigång i hagen igen
16.00 Hästarna tas in i stallet för mat och omvårdnad

Mercedes Balogh är ensam i sin verksamhet, det innebär att hon tränar en häst i taget. Ibland kan dock hästarna, även under träning, behöva sparring, det vill säga andra hästar att springa mot. Vid de tillfällena åker de till en närliggande bana, Örebrotravet eller Fornaboda travbana, eller också tränar man tillsammans med någon annan som har sin verksamhet i närheten.

-Det är särskilt viktigt för unga hästar att träna tillsammans. Då de behöver utvecklas och vänja sig vid miljön tillsammans med andra hästar, säger Mercedes. I MB Trav stall finns därför inga riktigt unga hästar.

Priset på en travhäst kan variera mycket. 30000 – 100000 kan inköpspriset var för en unghäst, men det finns även de som kan kosta nästan en halv miljon. Kostnaden för att hålla en häst hos tränare varierar också, 200-400 kr per dag hos amatörtränare och dyrare i proffsstallen. I priset ingår normalt foder, strö, skor, stallplatsen och träningen. Kostnader för veterinär och tävlingar ligger utöver detta.

Veterinärbesöken kan bli en stor kostnad för hästägarna. Att vara försiktig och att träna rätt och arbeta förebyggande är viktigt. En skadad eller sjuk travhäst blir en dubbel belastning. Dels kostar vården och samtidigt uteblir eventuella vinstpengar då hästen inte kan tävla.

-Det är viktigt att hålla noggrann kontroll på hästarna så att de inte får skador eller blir överansträngda. Att slarva med hästarnas hälsa kan vara förödande, både för det lidande som hästen utsätts för men också ekonomiskt för ägarna, berättar Mercedes.

Text och foto: Mats Turesson