Mat, TV, sång och underhållning?
Har du funderat över alla dessa matprogram på tv nuförtiden?
Det är ”Kockkampen”, ”Det stora matslaget”, ”Halv åtta hos mig”, ”Arga kocken”, ja jag rada upp hur många programnamn som helst. Ja vaddå då, tänker du. Men jag tänker, vill vi verkligen se allt det där?
Om det nu måste vara ytterligare ett program om mat vill jag se ett program där pizzabagare tävlar om den godaste pizzan eller där McD och BK avgör en gång för alla vilken hamburgare som är den godaste. För det är ju ändå den typen av mat som säljs mest.(Ingen vetenskaplig undersökning stödjer detta påstående.)
Sen kanske ni andra vill se på de där matlagningsprogrammen för att ni ska få inspiration till den stora middagen ni ska ha på lördag.
Men allvarligt talat, med handen på hjärtat, kommer du egentligen inte laga den där grytan du gjort så många gånger förr och som du vet att de flesta tycker om? Kommer du egentligen inte till efterrätt ta fram ett paket tresmakglass till ungarna och göra creme brulé till de vuxna?
För det är det du alltid gjort , ända sedan dina hårda studentdagar i det lilla studentkyffet till kök du hade då. För är det verkligen inte så, att du bara önskar att du kunde laga mat och att du innerst inne vet att du inte kan mer än 3-4 maträtter utantill?
De där andra rätterna du lagar till middag åt barnen på vardagarna är väl inte några riktiga maträtter, det är väl bara uppvärmd pasta, sönderkokta korvar och en himla massa ketchup? Du säger att ni lagar fredagsmiddag på fredagar, men vi vet ju allihop att det är taco på menyn som alla andra fredagar. Och taco, är det verkligen att laga mat?
Jag vill jämföra matlagningshysterin och önskan om att kunna laga mat med ”idol” och de andra jag-vet-att-jag-kan-sjunga-för-det-har-mamma-sagt-programmen. Vi tittar på dessa program för vi vill alla kunna sjunga, vi har alla en önskan om att synas och kunna stå på en scen och visa att vi kan vi med.
Men jantelagen, och i de flesta fall även förståndet, har tagit över och säger till dig att du inte kan sjunga och om du mot all förmodan skulle kunna det, skulle du inte resa dig upp ur tv-fåtöljen och öppna fönstret och ropa ut till grannskapet att så var fallet.
Men så kommer vi till den där lilla klicken av människor som ställer sig och köar från tidiga morgon till sena kväll för att de av någon outgrundlig anledning verkligen tror att de kan sjunga.
Sen när juryn, eller vilka de än må vara, säger åt dig att du inte kan sjunga, att du ska sluta sjunga och att du ska ha munkavle på dig i duschen för att rädda livet på silverfiskarna som så fort du stiger in i duschen försöker dränka sig själva för att det oljud som kommer ur din käft är rena dödsångestplågan, ja då har du mage att ställa dig upp och gråta.
Du har mage att ställa dig mitt i rutan på bästa prime time och gråtandes säga att din mamma faktiskt sagt i hela ditt liv att du har en fantastisk sångröst. Men vet du vad; din mamma ljög! Du är urusel på att sjunga! Du är så jävla dålig på att sjunga att till och med jag hellre sätter mig och tittar igenom alla allsvenska fotbollsmatcher, som brorsan spelat in, på raken.
Det är lite av det jag vill försöka få dig att förstå vad gäller matlagningsprogrammen också. Du blir inte bättre i köket bara för att herrar- och damer-superkockar lagar mat för dig, även det på bästa prime time. Vissa har det, andra inte. Har du det så behöver du inte titta på de här programmen. Har du det inte, spar dig själv lite tid och köp en pizza istället!
Själv kan jag inte skriva mer nu, för pizzerian ringde och frågade om jag ska ha samma pizza idag som alla andra söndagar…
Text: Peter Rudelius